Qingdao ligger vid kusten ca 700 km norr om Shanghai. Staden ockuperades av tyskarna i slutet av 1800-talet. Trots att japanerna tog över staden redan på 1920-talet, så hann tyskarna ändå lämna sina spår. Det finns en massa fina hus i jugend stil och villor som lika bra skulle kunna ligga på någon tysk herrgård. Förutom byggnadskonst hämtade tyskarna naturligtvis också bryggerikonsten med sig. De etablerade ett ölbryggeri där man först producerade pilsner och lite mörkare "münchner" öl. Ölen kom att heta Tsingtao (antagligen en förtyskning av Qingdao), och är idag det största och kändaste ölmärket i Kina. Senare tog japanerna över bryggeriet och idag fortsätter verksamheten i den kinesiska statens händer.
Så som ni kanske kan räkna ut så spenderade vi dagarna i Qingdao med att ströva omkring i gamla tyska kvarter, titta på staden och dricka öl. Vi besökte naturligtvis ölmuseet och vandrade omkring på den s.k. Beer Street. Vi hade tänkt oss att Beer Street skulle vara en gata full med små barer och pubar, men en sådan ölkultur tycks inte existera i Kina. Istället stod det en massa omysiga kinesiska restauranger på rad där man kunde köpa svindyr öl i kanna eller glas, och folk var nog inte där ?bara för att ta en öl?, som vi hade förväntat oss. Till vår glädje hittade vi ett roligare sätt att dricka öl på då vi gick in på en sidogata från Beer Street. Man fick köpa öl i lösvikt, i plastpåse! Utanför en liten krog stod det några öltunnor med kran och det var bara att säga hur många kilogram öl man ville ha och så fick man det i en påse. Det var kanske lite opraktiskt att ha påse full med vätska då vi skulle ta bussen tillbaka till hostellet och ölen hann tappa det mesta av sin kolsyra, men det var en ganska rolig upplevelse ändå ?
Berget Laoshan som ligger vid havet ett tiotal kilometer utanför stan är förutom ölen den andra huvudsakliga turistattraktionen i Qingdao. Vi bestämde oss alltså för att fara dit och se vad som var så speciellt med berget. På morgonen hoppade vi på bussen som tog en dryg timme. Därefter var det bara att kliva upp på berget och vandra runt. Men i och med att vi är i Kina, så var det vandring i bergen på kinesiskt vis, dvs. det finns fina stenbelagda trappor och vägar som man går längs med. Dessutom finns det tusentals försäljare längs med hela vägen som säljer allt från te till torkade sjöstjärnor och annat krimskrams. Bortsett från försäljarna var vyerna verkligen vackra. Hela berget består i princip av enorma granitblock som ligger lite hullerombuller. På vissa ställen ser det nästan konstgjort ut, fast det inte är det. Efter många timmars vandring och lite klättrande och vandrande utanför de markerade stigarna ? var det dags att ta bussen hem.
En sak som gjorde vår vistelse i Qingdao lite roligare och mera speciell var vårt boende. Vi bodde nämligen på ett hostell som låg i stans gamla observatorie! Som man kan tänka sig var läget jätte bra. Observatoriet låg mitt i en park på en kulle och överblickade största delen av gamla stan. På taket fanns en stor takterass inklusive biljardbord och allt. Vi bodde på hostellet i tre nätter och under två av dessa kvällar ordnade hostellet en gratis BBQ fest, inklusive öl den första kvällen. Den första BBQ festen var egentligen hostellets avskedsfest för en grupp konststuderande från Jinan. När vi kom upp till takterassen var vi de enda västerlänningarna. Och herregud en sådan reaktion vi framkallade hos kineserna! Alla skulle ta ett foto med oss och vi hann knappt ta en tugga innan nästa kom och ställde sig bredvid oss för att posera. Hoppas kineserna är gladare nu när de har dussintals med fotografier av sig själva och oss ?.
Nu har vi just kommit till Peking där vi ska spendera hela nio nätter. Samtidigt är det den sista staden innan resans sista etapp börjar - hemresan.
torsdag 29 april 2010
torsdag 22 april 2010
Hemma i Shanghai
Från Xiamen satte vi oss på tåget till Shanghai. OBS satte. Vi hade försökt köpa våra normala hard-sleeper sovplatser, men de var slutsålda. Det enda finansiellt vettiga alternativet var att ta sittplatser. Tåget skulle ju bara ta 25 timmar. På grund av förseningar tog det 27... Tåget startade klockan 22 på kvällen, vilket betydde att vi var framme i Shanghai klockan 1 på natten, två dagar senare :-) Det var som att sitta på ett lokaltåg i Finland, bara lite längre. Man satt antingen två och två eller tre och tre mittemot varandra. Vi hade turen att sitta bredvid fönstret på en två och två plats med ett litet bord emellan oss som lämpade sig för kortspel. Det var en utmaning för både rygg och ben, men vi motiverade oss med att det var väldigt billigt och vi klarade oss med bra humör ända fram. Äntligen framme i Shanghai hoppade vi på en taxi som körde oss hem till Lucanders (Jessicas gudföräldrar), där vi skulle bo de kommande sex dagarna.
För det första vill vi tacka Lucanders för deras gästvänlighet. Det var otroligt skönt att vara som hemma hos någon. Vi fick äta Reissumies, ha normal ost på brödet, sova i en skön säng och till och med lyssna på finsk radio! Dessutom gick vi i en äkta utebastu som de hade byggt på bakgården. Förutom att bara ta det lugnt "hemma" hann vi också se en del av staden. Vi vandrade genom de franska kvarteren som var fulla av låga mysiga hus. Vi åkte upp i Jingmao skyskrapan och delade på en glass i baren på 56 våningen. Vi gick också omkring i the Bund, ett område som varit det gamla finansiella centrumet och som till stilen liknar the City i London med stora bastanta stenbyggnader. Shanghai verkar vara en enorm och väldigt modern stad, som dessutom är väldigt uppiffad för tillfället p.g.a World Expo 2010 som startar om några veckor.
Sen så var det ju igen dags för lite shopping också. Med Annikas vägledning hittade vi en skräddare som vi anlitade för att sy kostymer och klänningar. Efter ganska långa funderingar kring tyg och modell var vi färdiga att göra vår beställning. Summa summarum blev det två klänningar, två rockar, tre kostymer, nio skjortor, smoking och frack. Vi ids inte ens berätta hur billigt det var, ni skulle bara bli avundsjuka :-) I Finland skulle man säkert inte ens få motsvarande tyg för samma summa. Dessutom fyndade vi även lite andra saker så som smycken, jeans, huppare och annat i shoppingcentret Pearl City som ligger på fem minuters gåavstånd från Lucanders. Naturligtvis hade vi ju inte plats för allt detta i vår packning, så det fick bli ett till tjugo kilos postpaket till Finland. Hoppsan, hur gick det nu igen så :-)
Annars så njöt vi bara av tillvaron hos Lucanders genom att sova länge, äta gott och gå på världens finaste brunch inkluderande operasång, dansuppvisningar och akrobater. Ja och så var vi ju också på ett företagsbesök på Pöyry, där Kim jobbar. Vi fick en företagspresentation och en rundvandring av Wenjie Jibao som jobbar där. Det var ett ganska skojigt och annorlunda program. Det kändes nästan som att sitta på föreläsning, när vi fick en 1,5 timmars presentation med slideshow och allt över Pöyrys verksamhet globalt och i Kina.
Tack igen till Lucanders för vårt fina Shanghai-besök. Nu drar vi åter norrut för att spendera våra sista veckor i Kina i Qingdao och Beijing.
För det första vill vi tacka Lucanders för deras gästvänlighet. Det var otroligt skönt att vara som hemma hos någon. Vi fick äta Reissumies, ha normal ost på brödet, sova i en skön säng och till och med lyssna på finsk radio! Dessutom gick vi i en äkta utebastu som de hade byggt på bakgården. Förutom att bara ta det lugnt "hemma" hann vi också se en del av staden. Vi vandrade genom de franska kvarteren som var fulla av låga mysiga hus. Vi åkte upp i Jingmao skyskrapan och delade på en glass i baren på 56 våningen. Vi gick också omkring i the Bund, ett område som varit det gamla finansiella centrumet och som till stilen liknar the City i London med stora bastanta stenbyggnader. Shanghai verkar vara en enorm och väldigt modern stad, som dessutom är väldigt uppiffad för tillfället p.g.a World Expo 2010 som startar om några veckor.
Sen så var det ju igen dags för lite shopping också. Med Annikas vägledning hittade vi en skräddare som vi anlitade för att sy kostymer och klänningar. Efter ganska långa funderingar kring tyg och modell var vi färdiga att göra vår beställning. Summa summarum blev det två klänningar, två rockar, tre kostymer, nio skjortor, smoking och frack. Vi ids inte ens berätta hur billigt det var, ni skulle bara bli avundsjuka :-) I Finland skulle man säkert inte ens få motsvarande tyg för samma summa. Dessutom fyndade vi även lite andra saker så som smycken, jeans, huppare och annat i shoppingcentret Pearl City som ligger på fem minuters gåavstånd från Lucanders. Naturligtvis hade vi ju inte plats för allt detta i vår packning, så det fick bli ett till tjugo kilos postpaket till Finland. Hoppsan, hur gick det nu igen så :-)
Annars så njöt vi bara av tillvaron hos Lucanders genom att sova länge, äta gott och gå på världens finaste brunch inkluderande operasång, dansuppvisningar och akrobater. Ja och så var vi ju också på ett företagsbesök på Pöyry, där Kim jobbar. Vi fick en företagspresentation och en rundvandring av Wenjie Jibao som jobbar där. Det var ett ganska skojigt och annorlunda program. Det kändes nästan som att sitta på föreläsning, när vi fick en 1,5 timmars presentation med slideshow och allt över Pöyrys verksamhet globalt och i Kina.
Tack igen till Lucanders för vårt fina Shanghai-besök. Nu drar vi åter norrut för att spendera våra sista veckor i Kina i Qingdao och Beijing.
måndag 19 april 2010
Runda hus i Liulian och action i Xiamen
Först och främst vill vi börja med att tacka Andys mamma som snällt har hjälpt oss med att lägga upp de senaste inläggen på bloggen. Sedan vi kom tillbaka till fastlandet från Hong Kong har det igen varit omöjligt för oss att komma in på bloggen, och vi har varit tvugna att skicka våra inlägg åt Ebba som sedan har lagt upp dem på nätet. Det har dessutom blivit omöjligt att komma in på Picasa, där vi laddar upp våra bilder, så tyvärr kommer ni nog inte att få se våra bilder förrän vi är tillbaka i Finland, tidigast i Ulan Bator. Ni får istället lov att använda lite mera fantasi när ni nu läser våra texter
Liulian
Från Macau tog vi alltså färjan till Hong Kong, där vi genast fortsatte med metro till gränsen. Från Shenzen tog vi sedan nattåget till Yongding. Vi hade läst att man kan ta sig ut till landsbyggden för att bekanta sig med Hakka kulturen (inte hakkapelliterna ). Vi steg av tåget klockan 6 på morgonen i Yongding, som är en stad som antagligen ganska sällan ser västerländska turister. Språkkunnigheten var därefter och vi försökte förklara att vi försöker hitta en buss till Liulian. Efter en hel del teckenspråk blev vi visade till en lokalbuss som skulle ta oss någonstans, vi visste inte vart. Det visade sig att den stannade vid busstationen därifrån det senare skulle åka en buss mot Liulian, jess! Vi hoppade på bussen en dryg timme senare.
Liulian är alltså en liten by i nordvästra Fujian. Trots att byn egentligen heter Liulian, har den lokala befolkningen ingen aning vad man talar om när man säger att man ska dit. De har istället ett annat, mycket längre och mer komplicerat namn, vilket ju också gjorde vårt förklarande i Yongding lite svårare. Hur som helst så är Liulian egentligen bara en samlingsplats för kinesiska turistbussar. Helt bredvid staden ligger nämligen en av traktens huvudsakliga sevärdheter - Zhencheng Lou (en av de största tulouna med 222 rum!). En tulou är ett runt, fyrkantigt eller ovalt hus som kan ha allt från två till fem våningar. Storleken varierar, de minsta kan ha en diameter på kanske 10 meter medan de största kan vara typ 40 eller 50 meter. På utsidan är husen bruna och de är gjorda av en blandning av gytja, rislim och bambu. De ser praktiskt taget ut att vara gjorda av sten. I de övre våningarna finns det små fönster för varje rum. I och med att husen för det mesta är runda bildar de en stor innergård i mitten där folk lever i små rum som är byggda längs med ytterväggarna i flera våningar. Insidan ser i praktiken ut som ett hotell med en massa små rum där korridoren är utomhus. Det är lite svårt att förklara hur det egentligen ser ut och vi kan ju inte ladda upp bilder, men hoppas det här gjorde saken lite klarare
Första dagen i Liulian gick vi till den stora tuloun som låg alldeles invid och vi sov i ett ”normalt” hotell. Den andra dagen var det sedan dags att åka ut på äventyr. Vi hade lärt känna en chaufför, som kunde bara kinesiska. Han skulle köra oss runt omkring på landsbyggden och föra oss till olika byar med tuloun. Vi hoppade upp på motorcykeln och åkte runt till olika ställen i ungefär sex timmar. Sedan var det dags att bli avlämnade i en av byarna där vi övernattade i en tulou. Chauffören kom efter oss nästa morgon. Att bo i tuloun var egentligen höjdpunkten av vårt Liulian besök. Vi bodde hos en familj som bestod av en kvinna i fyrtio års åldern, hennes mamma, make och son. Vi fick sova i ett av deras väldigt enkla rum i tulouns tredje och därmed högsta våning. Det bästa var att stå utanför vårt rum och titta ner (nej inte på det sättet) på allt liv på gården. Där fanns två små pojkar som körde sina bilar runt hela gården, flickan som grät för att hon hade ont i mjölktanden och inte alls tyckte om när mamman skulle försöka dra ut den, hunden som försökte dricka vatten ur brunnen men inte räcktes ända ner, gamla tanter som stod och lagade mat och skvallrade, etc. Dofterna från de många köken som var utomhus var också jätte god. När familjerna satt och åt var det en pojke som tydligen betedde sig illa och kommenderades upp till sitt rum av den stränge fadern. Fem minuter senare kunde vi se när pojken smög ut ur porten och ”rymde”, bara för att komma tillbaka några minuter senare och söka försoning genom att hjälpa sin mamma städa undan. Det var helt enkelt jätte roligt att kunna följa med det äkta livet på gården, någonting som man t.ex. inte alls kan göra på samma sätt i de större städerna, där människorna bor i sina små bostäder som man inte har tillgång till.
Som sagt så kom chauffören efter oss nästa morgon och körde oss till Liulian. Därifrån styrde vi kosan mot Xiamen.
Xiamen
Från Liulian åkte vi till staden Xiamen. Xiamen ligger vid havet och precis som många andra städer vi har sett längs med kusten i Kina har även denna stad präglats av europeerna. Europeerna kom till staden för att köpa varor, bland annat opium och te, och det euorpeiska inflytandet syns tydligt speciellt i stadens arkitektur. Utanför staden finns en liten ö, Gulang Yu, där man kan ströva omkring bland gamla kolonialvillor och små gränder och det känns mera som att vara i en fransk by än i en kinesisk stad. Det enda som påminner en om att man är i Kina är de enorma kinesiska turistgrupperna som fyller alla gator och torg.
I Xiamen spenderade vi dagarna som vanligt med att mest gå omkring och bara känna av stämningen i staden. Den sista dagen inträffade dock en lite incident som kommer att göra att vi inte glömmer Xiamen i sista taget:
Vi hade bestämt oss för att ta en titt på universitetsområdet i Xiamen. Kampuset är väldigt stort och med sina fina parker, en liten sjö, höghus och universitetsbyggnader är det nästan som en liten stad. Vi hade köpt med oss kinesisk take away till lunch och satte oss i parken vid sjön och njöt av vår mat och det sköna vädret. När vi hade ätit färdigt promenerade vi gladeligen vidare och strövade omkring på kampuset....tills Jessica en halv timme senare märker att hon har glömt sin handväska vid lunchstället! Handväskan innehöll alla hennes värdesaker - pass, bankkort, körkort, studiekort, pengar, telefon och iPod - så vi fick plötsligt panik. Vi rusade tillbaka till det ställe där vi hade suttit, men naturligtvis var väskan inte kvar. Vi sökte runt omkring sjön och vi gick in till ett närbeläget cafe och frågade om någon skulle ha råkat hitta väskan. Men det fanns inga spår efter den. Situationen var väldigt obehaglig och det var svårt att hålla sig lugn. Vi skulle ju åka till Shanghai samma kväll, hur skulle det gå utan identitetsbevis och pengar? Hur skulle det gå med alla visum som fanns i Jessicas pass? Allting kändes hopplöst. Vi gick sedan till en vakt och frågade vad vi borde göra. Han kunde ingen engelska och vi hade först väldigt svårt att kommunicera med honom. Men som tur befann vi ju oss på ett universitetsområde och det kom snart två flickor upp till oss som kunde engelska och tolkade mellan oss och vakten. Vakten beställde sedan polisen på plats och vi fick förklara hur allting hade gått till. De två unga flickorna menade att väskan säkert var stulen och att det antagligen skulle vara omöjligt att få den tillbaka. Jessica var ganska tröstlös vid det här skedet. Vi insåg att det bara var att åka med polisen till deras kontor och fylla i några blanketter så att vi skulle ha något bevis till försäkringsbolaget...Medan vi satt på den lilla schabbiga polisstationen och fyllde i blanketter med hjälp av de två snälla flickorna som följt med oss hela vägen, ringde plötsligt Andys telefon. Det var Pepe, Jessica pappa, som ringde. Han berättade att Båbi, Jessicas mamma, just då höll på att tala med någon i Kina som hade ringt upp henne från Jessica telefon. Tydligen hade någon hittat väskan, tryckt på den gröna luren på Jessicas telefon och ringt upp Båbi! Vilken otrolig tur! Nu kunde vi be Båbi säga åt upphittaren att avsluta samtalet så att vi sku kunna ringa till Jessicas telefon, så att polisen kunde tala med upphittaren på kinesiska och fråga var hon och väskan var. Vi fick till slut kontakt med upphittaren och det visade sig att personen ännu befann sig på universitetsområdet. Så vi bestämde träff med personen vid ingången till kampuset och efter några minuter stod vi med glädjetårar i ögonen och kramade om några främmande kinesiska kvinnor. Det hade hittat väskan vid lunchstället och till vår lycka var de ärliga mänskor som ville lämna tillbaka väskan. Ni kan inte tänka er hur lättade vi var. Vi erbjöd oss att ge en liten hittelön åt dem, men de tackade bara nej och sa att ett tack räcker bra. Det enda de ville ha var ett foto tillsammans med Jessica. Det gav vi så gärna åt dem!
Så efter nästan två timmars sökande och många tårar stod vi där med väskan i handen igen. Den obehagliga känslan i magen höll i sig hela resten av dagen och vi var båda ganska slut efter hela incidenten. Vi hade en otrolig tur i oturen och vi fick oss en rejäl läxa. I framtiden kommer Jessica nog att hålla ögonen på sin väska varenda sekund!
Efter Xiamen for vi till Shanghai där vi är för tillfället, men det får ni höra mera om i nästa inlägg.
Liulian
Från Macau tog vi alltså färjan till Hong Kong, där vi genast fortsatte med metro till gränsen. Från Shenzen tog vi sedan nattåget till Yongding. Vi hade läst att man kan ta sig ut till landsbyggden för att bekanta sig med Hakka kulturen (inte hakkapelliterna ). Vi steg av tåget klockan 6 på morgonen i Yongding, som är en stad som antagligen ganska sällan ser västerländska turister. Språkkunnigheten var därefter och vi försökte förklara att vi försöker hitta en buss till Liulian. Efter en hel del teckenspråk blev vi visade till en lokalbuss som skulle ta oss någonstans, vi visste inte vart. Det visade sig att den stannade vid busstationen därifrån det senare skulle åka en buss mot Liulian, jess! Vi hoppade på bussen en dryg timme senare.
Liulian är alltså en liten by i nordvästra Fujian. Trots att byn egentligen heter Liulian, har den lokala befolkningen ingen aning vad man talar om när man säger att man ska dit. De har istället ett annat, mycket längre och mer komplicerat namn, vilket ju också gjorde vårt förklarande i Yongding lite svårare. Hur som helst så är Liulian egentligen bara en samlingsplats för kinesiska turistbussar. Helt bredvid staden ligger nämligen en av traktens huvudsakliga sevärdheter - Zhencheng Lou (en av de största tulouna med 222 rum!). En tulou är ett runt, fyrkantigt eller ovalt hus som kan ha allt från två till fem våningar. Storleken varierar, de minsta kan ha en diameter på kanske 10 meter medan de största kan vara typ 40 eller 50 meter. På utsidan är husen bruna och de är gjorda av en blandning av gytja, rislim och bambu. De ser praktiskt taget ut att vara gjorda av sten. I de övre våningarna finns det små fönster för varje rum. I och med att husen för det mesta är runda bildar de en stor innergård i mitten där folk lever i små rum som är byggda längs med ytterväggarna i flera våningar. Insidan ser i praktiken ut som ett hotell med en massa små rum där korridoren är utomhus. Det är lite svårt att förklara hur det egentligen ser ut och vi kan ju inte ladda upp bilder, men hoppas det här gjorde saken lite klarare
Första dagen i Liulian gick vi till den stora tuloun som låg alldeles invid och vi sov i ett ”normalt” hotell. Den andra dagen var det sedan dags att åka ut på äventyr. Vi hade lärt känna en chaufför, som kunde bara kinesiska. Han skulle köra oss runt omkring på landsbyggden och föra oss till olika byar med tuloun. Vi hoppade upp på motorcykeln och åkte runt till olika ställen i ungefär sex timmar. Sedan var det dags att bli avlämnade i en av byarna där vi övernattade i en tulou. Chauffören kom efter oss nästa morgon. Att bo i tuloun var egentligen höjdpunkten av vårt Liulian besök. Vi bodde hos en familj som bestod av en kvinna i fyrtio års åldern, hennes mamma, make och son. Vi fick sova i ett av deras väldigt enkla rum i tulouns tredje och därmed högsta våning. Det bästa var att stå utanför vårt rum och titta ner (nej inte på det sättet) på allt liv på gården. Där fanns två små pojkar som körde sina bilar runt hela gården, flickan som grät för att hon hade ont i mjölktanden och inte alls tyckte om när mamman skulle försöka dra ut den, hunden som försökte dricka vatten ur brunnen men inte räcktes ända ner, gamla tanter som stod och lagade mat och skvallrade, etc. Dofterna från de många köken som var utomhus var också jätte god. När familjerna satt och åt var det en pojke som tydligen betedde sig illa och kommenderades upp till sitt rum av den stränge fadern. Fem minuter senare kunde vi se när pojken smög ut ur porten och ”rymde”, bara för att komma tillbaka några minuter senare och söka försoning genom att hjälpa sin mamma städa undan. Det var helt enkelt jätte roligt att kunna följa med det äkta livet på gården, någonting som man t.ex. inte alls kan göra på samma sätt i de större städerna, där människorna bor i sina små bostäder som man inte har tillgång till.
Som sagt så kom chauffören efter oss nästa morgon och körde oss till Liulian. Därifrån styrde vi kosan mot Xiamen.
Xiamen
Från Liulian åkte vi till staden Xiamen. Xiamen ligger vid havet och precis som många andra städer vi har sett längs med kusten i Kina har även denna stad präglats av europeerna. Europeerna kom till staden för att köpa varor, bland annat opium och te, och det euorpeiska inflytandet syns tydligt speciellt i stadens arkitektur. Utanför staden finns en liten ö, Gulang Yu, där man kan ströva omkring bland gamla kolonialvillor och små gränder och det känns mera som att vara i en fransk by än i en kinesisk stad. Det enda som påminner en om att man är i Kina är de enorma kinesiska turistgrupperna som fyller alla gator och torg.
I Xiamen spenderade vi dagarna som vanligt med att mest gå omkring och bara känna av stämningen i staden. Den sista dagen inträffade dock en lite incident som kommer att göra att vi inte glömmer Xiamen i sista taget:
Vi hade bestämt oss för att ta en titt på universitetsområdet i Xiamen. Kampuset är väldigt stort och med sina fina parker, en liten sjö, höghus och universitetsbyggnader är det nästan som en liten stad. Vi hade köpt med oss kinesisk take away till lunch och satte oss i parken vid sjön och njöt av vår mat och det sköna vädret. När vi hade ätit färdigt promenerade vi gladeligen vidare och strövade omkring på kampuset....tills Jessica en halv timme senare märker att hon har glömt sin handväska vid lunchstället! Handväskan innehöll alla hennes värdesaker - pass, bankkort, körkort, studiekort, pengar, telefon och iPod - så vi fick plötsligt panik. Vi rusade tillbaka till det ställe där vi hade suttit, men naturligtvis var väskan inte kvar. Vi sökte runt omkring sjön och vi gick in till ett närbeläget cafe och frågade om någon skulle ha råkat hitta väskan. Men det fanns inga spår efter den. Situationen var väldigt obehaglig och det var svårt att hålla sig lugn. Vi skulle ju åka till Shanghai samma kväll, hur skulle det gå utan identitetsbevis och pengar? Hur skulle det gå med alla visum som fanns i Jessicas pass? Allting kändes hopplöst. Vi gick sedan till en vakt och frågade vad vi borde göra. Han kunde ingen engelska och vi hade först väldigt svårt att kommunicera med honom. Men som tur befann vi ju oss på ett universitetsområde och det kom snart två flickor upp till oss som kunde engelska och tolkade mellan oss och vakten. Vakten beställde sedan polisen på plats och vi fick förklara hur allting hade gått till. De två unga flickorna menade att väskan säkert var stulen och att det antagligen skulle vara omöjligt att få den tillbaka. Jessica var ganska tröstlös vid det här skedet. Vi insåg att det bara var att åka med polisen till deras kontor och fylla i några blanketter så att vi skulle ha något bevis till försäkringsbolaget...Medan vi satt på den lilla schabbiga polisstationen och fyllde i blanketter med hjälp av de två snälla flickorna som följt med oss hela vägen, ringde plötsligt Andys telefon. Det var Pepe, Jessica pappa, som ringde. Han berättade att Båbi, Jessicas mamma, just då höll på att tala med någon i Kina som hade ringt upp henne från Jessica telefon. Tydligen hade någon hittat väskan, tryckt på den gröna luren på Jessicas telefon och ringt upp Båbi! Vilken otrolig tur! Nu kunde vi be Båbi säga åt upphittaren att avsluta samtalet så att vi sku kunna ringa till Jessicas telefon, så att polisen kunde tala med upphittaren på kinesiska och fråga var hon och väskan var. Vi fick till slut kontakt med upphittaren och det visade sig att personen ännu befann sig på universitetsområdet. Så vi bestämde träff med personen vid ingången till kampuset och efter några minuter stod vi med glädjetårar i ögonen och kramade om några främmande kinesiska kvinnor. Det hade hittat väskan vid lunchstället och till vår lycka var de ärliga mänskor som ville lämna tillbaka väskan. Ni kan inte tänka er hur lättade vi var. Vi erbjöd oss att ge en liten hittelön åt dem, men de tackade bara nej och sa att ett tack räcker bra. Det enda de ville ha var ett foto tillsammans med Jessica. Det gav vi så gärna åt dem!
Så efter nästan två timmars sökande och många tårar stod vi där med väskan i handen igen. Den obehagliga känslan i magen höll i sig hela resten av dagen och vi var båda ganska slut efter hela incidenten. Vi hade en otrolig tur i oturen och vi fick oss en rejäl läxa. I framtiden kommer Jessica nog att hålla ögonen på sin väska varenda sekund!
Efter Xiamen for vi till Shanghai där vi är för tillfället, men det får ni höra mera om i nästa inlägg.
fredag 9 april 2010
Hong Kong och Macau
Hej igen.
Sedan vi skrev senast har vi upplevt mycket - i princip två nya länder, för både Hong Kong och Macau (eller Macao, beroende på hur man vill stava) är helt annorlunda än Kina. Det är mera som att vara i västvärlden, vilket märks på arkitekturen, infrasturkturen, de många möjligheterna för läckra västerländska måltider och så naturligtvis priserna! I Macau och speciellt i Hong Kong liknar prisnivån mera Europa än Kina. Det var ju inte så trevligt för vår resebudget...
Våra senaste inlägg har blivit ganska långa, så vi tänkte göra detta lite kortare och kommer främst att kort berätta om allt det vi hann göra i Hong Kong och Macau. Sedan kan ni bilda er en bättre uppfattning om städerna när ni ser på våra bilder.
Hong Kong
När vi kom till Hong Kong på förmiddagen den första april hade vi ett mål för dagen - att hitta ett hotellrum till ett vettigt pris. Vi började på Kowloon sidan. Där hittade vi bara två stora "ghetto-bostadshus" (Chungking Mansions och Mirador Mansions). Båda husen ligger i och för sig väldigt centralt, men de ser ut som om husen skulle vara byggda på sjuttiotalet och att man inte har gjort något åt dem sedan dess. Inne i de väldiga 20-vånings husen kryllar det av olika guesthouses, det ena med mindre rum än det andra och till på köpet är rummen väldigt dyra om man tänker på pris/kvalitet. Efter att ha kollat på en del rum bestämde vi oss för att fara över till Hong Kong Island sidan och prova där. Efter ett långt sökande på andra sidan utan resultat, fick vi fatta vårt beslut om vad vi skulle göra. Det fick bli ghettot. Vi fick ett rum som var cirka 7 kvm stort (inklusive badrum), så ni kan tänka er att det inte fanns mycket plats för rinkorna ;-) Men vi klarade oss nog sist och slutligen rikitgt bra i rummet, där vi stannade fyra nätter.
I Hong Kong turistade vi en del. Vi såg oss omkring på stan och tog spårvagnen från ena sidan av stan till den andra. Vi åkte upp till Victoria Peak - igen med spårvagn. Vi åkte fram och tillbaka mellan Kowloon och Hong Kong med Star Ferries. Vi gick omkring i olika parker där det bland annat fanns en massa olika fåglar i stora burar, som t.ex. den botaniska trädgården och Kowloon Park. Det var nästan som att gå på zoo :-) Vi gick omkring bland höghusen kring Central och tog världens längsta rulltrappa upp till Mid-levels där vi gick omkring i Soho, som är ett mycket trevligt område med en massa olika italienska, spanska, brittiska restauranger, m.m. En dag åt vi en otroligt god fyra rätters lunch på en av de italienska restaurangerna komplett med både prosecco och vin. Man måste ju fira påsk även i Hong Kong (detta intalade vi oss för att berättiga oss en ovanligt dyr måltid) :-)
Vi trivdes sist och slutligen riktigt bra i Hong Kong, trots att de höga priserna på allting satte lite käppar i hjulen för det vi hade tänkt att vi skulle göra. I motsats till Kina och alla de andra länderna, där vi kunnat göra precis vad vi velat, måste vi nu tänka lite mera i ramen för vår budget. Efter fyra dagar i Hong Kong var det sedan dags att ta färgan över till Macau, som ligger cirka 30 kilometer väster om Hong Kong.
Macau
Macau var en positiv överraskning. Visst hade vi läst att staden skulle vara en blandning av asiatiskt och portugisiskt, men att den skulle vara så pittoresk och mysig hade vi ingen aning om. Macau består av olika öar som är sammanlänkade med långa broar. Vi började på Macau Island som har en vacker äldre stadsdel med just dessa små, vackra byggnader med portugisiskt inflytande. Vi spenderade en kväll med att bara gå omkring i gamla staden och njuta av den fina arkitekturen och de underbara dofterna av de typiska Macau-kexen som säljs överallt. Det kändes nästan som att vara i en sydeuropeisk stad. Vi stannade en natt på detta område och följande dag tog vi oss till Macaus andra stora ö, Taipa. Här kan man skåda Macaus andra stora turistattraktion och stora dragplåster - the Cotai Strip, dvs. kasino-området. Macau är alltså Asiens Las Vegas, och om man ska tro Lonely Planet så är omsättningen i spelpengar större i Macau än i Las Vegas nuförtiden. Det är inte svårt att tro när man ser de enorma hotellkomplexen som reser sig längs med kusten och när man ser de stora mängderna mänskor som fyller kasinona. Vi råkade vara på Macau just då kineserna hade ett par extra helgdagar, så det var extra mycket folk i rörelse. Men de stora hotellen slukar lätt tusentals mänskor och det fanns nog plats för oss också att "gambla" lite (nej, vi vann tyvärr inga miljoner) :-)
Det kanske mest imponerande på Macaus nya kasino-område är The Venetian. The Venetian är ett enormt hotellkomplex, nästan som en liten stad. Hotellet innefattar flera stora kasinon, ett shoppingcenter med över 300 lyxbutiker, restauranger, en liten golfbana, spa, m.m. Men det mest imponerande, eller absurda, är att man innanför och utanför hotellet har skapat en exakt kopia av Venedig. Därav namnet The Venetian. Det finns konstgjorda kanaler där man kan åka gondol och lyssna på gondoljärens operasång. Markusplatsen finns naturligtvis också. De små husen som står längs med kanalerna ser precis ut som i Venedig och man kan ströva omkring i denna italienska stad och titta in i små butiker i timmar. Man tappar helt greppet om tiden när man går i The Venetian. Det finns nämligen en konstgjorde himmel ovanför "Venedig" och bortsett från några moln så skiner solen nästan dygnet runt. Man kan alltså stanna inne i The Venetian och inte ha någon aning om det är natt eller dag. Det verkar vara dag hela tiden. Kasinot är öppet 24/7 och det samma gäller många restauranger och annan service. Det var verkligen ett galet ställe.
Efter några annorlunda dagar med portugisisk mat och lyxiga kasinon, blev det åter dags för oss att åka ut till lite lugnare områden. Den här gången valde vi den kinesiska landsbygden i Fujian provinsen. Vi skall studera Hakka-kulturen och deras speciella runda hus (toulou). Och så ska vi förstås njuta av naturen och lugnet igen.
Vi hörs!
Sedan vi skrev senast har vi upplevt mycket - i princip två nya länder, för både Hong Kong och Macau (eller Macao, beroende på hur man vill stava) är helt annorlunda än Kina. Det är mera som att vara i västvärlden, vilket märks på arkitekturen, infrasturkturen, de många möjligheterna för läckra västerländska måltider och så naturligtvis priserna! I Macau och speciellt i Hong Kong liknar prisnivån mera Europa än Kina. Det var ju inte så trevligt för vår resebudget...
Våra senaste inlägg har blivit ganska långa, så vi tänkte göra detta lite kortare och kommer främst att kort berätta om allt det vi hann göra i Hong Kong och Macau. Sedan kan ni bilda er en bättre uppfattning om städerna när ni ser på våra bilder.
Hong Kong
När vi kom till Hong Kong på förmiddagen den första april hade vi ett mål för dagen - att hitta ett hotellrum till ett vettigt pris. Vi började på Kowloon sidan. Där hittade vi bara två stora "ghetto-bostadshus" (Chungking Mansions och Mirador Mansions). Båda husen ligger i och för sig väldigt centralt, men de ser ut som om husen skulle vara byggda på sjuttiotalet och att man inte har gjort något åt dem sedan dess. Inne i de väldiga 20-vånings husen kryllar det av olika guesthouses, det ena med mindre rum än det andra och till på köpet är rummen väldigt dyra om man tänker på pris/kvalitet. Efter att ha kollat på en del rum bestämde vi oss för att fara över till Hong Kong Island sidan och prova där. Efter ett långt sökande på andra sidan utan resultat, fick vi fatta vårt beslut om vad vi skulle göra. Det fick bli ghettot. Vi fick ett rum som var cirka 7 kvm stort (inklusive badrum), så ni kan tänka er att det inte fanns mycket plats för rinkorna ;-) Men vi klarade oss nog sist och slutligen rikitgt bra i rummet, där vi stannade fyra nätter.
I Hong Kong turistade vi en del. Vi såg oss omkring på stan och tog spårvagnen från ena sidan av stan till den andra. Vi åkte upp till Victoria Peak - igen med spårvagn. Vi åkte fram och tillbaka mellan Kowloon och Hong Kong med Star Ferries. Vi gick omkring i olika parker där det bland annat fanns en massa olika fåglar i stora burar, som t.ex. den botaniska trädgården och Kowloon Park. Det var nästan som att gå på zoo :-) Vi gick omkring bland höghusen kring Central och tog världens längsta rulltrappa upp till Mid-levels där vi gick omkring i Soho, som är ett mycket trevligt område med en massa olika italienska, spanska, brittiska restauranger, m.m. En dag åt vi en otroligt god fyra rätters lunch på en av de italienska restaurangerna komplett med både prosecco och vin. Man måste ju fira påsk även i Hong Kong (detta intalade vi oss för att berättiga oss en ovanligt dyr måltid) :-)
Vi trivdes sist och slutligen riktigt bra i Hong Kong, trots att de höga priserna på allting satte lite käppar i hjulen för det vi hade tänkt att vi skulle göra. I motsats till Kina och alla de andra länderna, där vi kunnat göra precis vad vi velat, måste vi nu tänka lite mera i ramen för vår budget. Efter fyra dagar i Hong Kong var det sedan dags att ta färgan över till Macau, som ligger cirka 30 kilometer väster om Hong Kong.
Macau
Macau var en positiv överraskning. Visst hade vi läst att staden skulle vara en blandning av asiatiskt och portugisiskt, men att den skulle vara så pittoresk och mysig hade vi ingen aning om. Macau består av olika öar som är sammanlänkade med långa broar. Vi började på Macau Island som har en vacker äldre stadsdel med just dessa små, vackra byggnader med portugisiskt inflytande. Vi spenderade en kväll med att bara gå omkring i gamla staden och njuta av den fina arkitekturen och de underbara dofterna av de typiska Macau-kexen som säljs överallt. Det kändes nästan som att vara i en sydeuropeisk stad. Vi stannade en natt på detta område och följande dag tog vi oss till Macaus andra stora ö, Taipa. Här kan man skåda Macaus andra stora turistattraktion och stora dragplåster - the Cotai Strip, dvs. kasino-området. Macau är alltså Asiens Las Vegas, och om man ska tro Lonely Planet så är omsättningen i spelpengar större i Macau än i Las Vegas nuförtiden. Det är inte svårt att tro när man ser de enorma hotellkomplexen som reser sig längs med kusten och när man ser de stora mängderna mänskor som fyller kasinona. Vi råkade vara på Macau just då kineserna hade ett par extra helgdagar, så det var extra mycket folk i rörelse. Men de stora hotellen slukar lätt tusentals mänskor och det fanns nog plats för oss också att "gambla" lite (nej, vi vann tyvärr inga miljoner) :-)
Det kanske mest imponerande på Macaus nya kasino-område är The Venetian. The Venetian är ett enormt hotellkomplex, nästan som en liten stad. Hotellet innefattar flera stora kasinon, ett shoppingcenter med över 300 lyxbutiker, restauranger, en liten golfbana, spa, m.m. Men det mest imponerande, eller absurda, är att man innanför och utanför hotellet har skapat en exakt kopia av Venedig. Därav namnet The Venetian. Det finns konstgjorda kanaler där man kan åka gondol och lyssna på gondoljärens operasång. Markusplatsen finns naturligtvis också. De små husen som står längs med kanalerna ser precis ut som i Venedig och man kan ströva omkring i denna italienska stad och titta in i små butiker i timmar. Man tappar helt greppet om tiden när man går i The Venetian. Det finns nämligen en konstgjorde himmel ovanför "Venedig" och bortsett från några moln så skiner solen nästan dygnet runt. Man kan alltså stanna inne i The Venetian och inte ha någon aning om det är natt eller dag. Det verkar vara dag hela tiden. Kasinot är öppet 24/7 och det samma gäller många restauranger och annan service. Det var verkligen ett galet ställe.
Efter några annorlunda dagar med portugisisk mat och lyxiga kasinon, blev det åter dags för oss att åka ut till lite lugnare områden. Den här gången valde vi den kinesiska landsbygden i Fujian provinsen. Vi skall studera Hakka-kulturen och deras speciella runda hus (toulou). Och så ska vi förstås njuta av naturen och lugnet igen.
Vi hörs!
torsdag 1 april 2010
Kina - våra första äventyr i världens folkrikaste land
Vi har haft för vana att se vår 4 och en halv månaders resa i olika etapper. Den första etappen hette Delhi & Nepal och den andra bestod av beachlivet i Thailand. Den tredje etappen var de tre indokinesiska länderna Laos, Kambodja och Vietnam. Den sista etappen blir tågresan hem genom Sibirien, men innan det ska vi uppleva vår fjärde del av resan - Kina.
Vi åkte till Kina den 23.3. med tåg från Vietnam. Vi tog ett nattåg från Hanoi till staden Nanning. Trots att det var ett nattåg och vi hade sängar blev det inte mycket sovet. Vi måste naturligtvis stiga upp mitt i natten vid gränsen för att visa våra pass. Vid den kinesiska gränsen ville de dessutom kolla väldigt noggrannt att alla passagerare var vid god hälsa, så de mätte febern på oss och vi måste fylla i två hälsoformulär. Vi var vakna ett par timmar mellan 12 och 2 på natten, och kom fram till Nanning vid 6-tiden på morgonen, så det blev alltså inte mycket sömn den natten. Men vi var ändå så ivriga på att komma till ett nytt land så det gjorde oss ingenting. Istället satte vi genast fart och hoppade direkt på ett tåg till staden Guilin. Efter en ca 900 klimoter lång tågresa från Vietnam var vi slutligen framme i vårt mål vid 12-tiden den 24.4.
Guilin
Om vi ännu kände oss trötta så vaknade vi snabbt då vi steg av tåget i Guilin. Det regnade, blåste och var ca 10 grader varmt (eller kallt alltså). Vilken shock vi fick! Plötsligt var det nästan 20 grader kallare än vad vi var vana vid. Och vi som var iklädda bara shorts och T-shirts. Kineserna tittade faktiskt lite roat på oss turister där de gick i sina vinterrockar och höga stövlar. Vi fick alltså bråttom att hitta ett hotell, så vi hoppade i en taxi och tog in på ett billigt hostell som rekommenderats i Lonely Planet. Sedan var det bara att äta lunch för att få lite värme i kroppen och kraft att gå runt på stan och shoppa varmare kläder och rockar. Efter lite sökande hittade vi ett par byxor åt Andy, några långärmade T-shirts åt Jessica och var sin vindjacka. Det enda som fattades efter denna ruskiga dag var ordentligt med sömn. Vi sov i över 12 timmar följande natt. Nu var vi laddade för Kina!
En liten sidokommentar: Så fort vi steg av tåget i Kina konstaterade vi båda att det kändes väldigt skönt att var här. Dels var det skönt eftersom det kändes som om vi hade fått tillräckligt av Sydostasien och det var roligt att komma till något helt "nytt". Dels var det skönt för att allting kändes så västerländskt. Visst är det lustigt att man kommer till Kina och tycker att det känns nästan som hemma? Men faktum är att jämfört med Laos, Kambodja och Vietnam så känns Kina faktiskt lite som ett västerländskt land. De kinsesiska städer vi har besökt hittils har haft "allting"; stora matbutiker/supermarkets (vilket är svårt att hitta i Sydostasien), snygga och rena gator, internationella snabbmatskedjor, bankautomater, "normala" klädbutiker, m.m. Tittar man på mänskorna på gatorna och på bilarna i trafiken så ser man att levnadsstandarden är av ett helt annat slag (åtminstone i städerna) än i de länder vi har besökt tidigare under resan. Vi vet att det här bara är en del av sanningen och vi har funderat över hur det ser ut i resten av Kina. Man kan också fråga sig hur de snygga vägarna och de nya husen betalas. På bekostnad av vad och vem? Hälsovård för folket? Bättre löner? Upprätthållning av urgamla byggnader? Dessa frågor har vi inte ännu hunnit hitta svar till, så vi nöjer oss med att tills vidare njuta av att ha kommit till ett rätt så utvecklat och "västerländskt" land.
Efter vår långa och sköna nattsömn på det mysiga Backpackers Youth Hostel begav vi oss ut för att se staden Guilin. Återigen hyrde vi cyklar för att enklare kunna se större delar av staden. Vi åt vår första ordentliga kinesiska lunch bestående av nudelsoppa, som var jätte stark, på ett gatukök. Redan på de alldeles olika smakerna till skillnad från Sydostasien märker man att vi har kommit till ett helt annat land. Guilin ligger alltså i södra Kina och landskapet runt omkring ser ut som från en kinesisk målning med höga små berg som sticker upp mitt i risfälten. Staden är byggd mitt inne bland alla dessa små berg eller kullar, vad man nu sen vill kalla dem för. Vi cyklade till Seven Stars parken, som faktiskt är en av de äldsta "turistattraktionerna" i Kina. Redan under Qing dynastin kom folk hit för att gå omkring i den väldigt lugna och vackra parken. I parken finns det kullar, vattenfall, små paviljonger och fina vägar som man kan ströva omkring på. De lokala, speciellt det äldre gardet, kommer fortfarande hit för att spela mahjong, rasta sina fåglar och annars bara socialisera med varandra. Efter den sköna dagen i parken cyklade vi hem via busstationen, där vi fixade biljetter för nästa dagens äventyr.
Nästa morgon steg vi alltså upp tidigt och hoppade på bussen till Longsheng där vi skulle hoppa på en annan buss till Datshai, som var vårt första mål för dagen. I trakterna kring Longsheng odlas det ris i bergen som har formats till terasser. De kallas Dragon's Backbone Rice Terasses, antagligen på grund av att de liknar en drakes ryggrad. Vi kom alltså fram till den lilla byn Datshai ca kl. 12 och det första vi gjorde var att fylla magen och äta lunch för att klara av vår planerade strapats. Från Datshai kan man gå längs med stigar i bergen till en annan by som kallas Ping An. Därifrån går det en buss tillbaka till Longsheng. Den sista bussen från Ping An skulle gå klockan 17. När vi startade från Datshai var klockan lite före ett. Enligt guideböcker och de lokala invånarna skulle vägen från Datshai till Ping An ta fyra till fem timmar, vilket gav oss en liten tidspress i och med att vi endast hade fyra timmar på oss att gå vägen. Om vi skulle ha tappat bort oss på vägen (här fanns inga kartor) och därigenom försenat oss från bussen, skulle vi ha varit tvugna att bli i Ping An, något som vi ville undvika i och med att vi redan hade betalat för vår hotellnatt i Guilin. Slutligen tillryggalade vi vana bergsbestigare sträckan på lite över tre timmar och hann hur bra som helst till bussen. Vyerna under vandringen var verkligen otroliga. Bergen såg ut som höjdkurvor på en karta på grund av de uthuggna terasserna som såg ut som jättelika trappsteg, formade enligt bergets vågiga väggar. Det är svårt att beskriva hur snyggt det faktiskt är och vi måste igen låta bilderna tala för sig själva. Det är helt otroligt hur mycket arbete det måste ha gått åt till att hugga ut terasserna i bergen, för hand. Efter den långa dagen gick vi sedan nöjda och belåtna till sängs. Nästa dag skulle vi redan ta bussen söderut mot Yangshuo.
Yangshuo
På morgonen hoppade vi alltså på bussen mot Yangshuo och efter en dryg timme var vi framme. Yangshuo ligger liksom Guilin mitt ibland de fina spetsiga kullarna. Skillnaden till Guilin är dock rätt stor. Yangshuo är en mycket mindre stad än Guilin och lever till stor grad på turism, vilket syns klart i stadsbilden. Det finns hotell efter hotell och restaurang efter restaurang. Men till skillnad från många andra "turiststäder" har man ändå lyckats hålla det mysigt och charmigt på sitt egna sätt. Trots de stora turistmassorna (inte bara västerlänningar utan även massor av inhemska turister) är det ändå lugnt i den här mycket pittoreska staden. Vi checkade in på ett billigt hostell och gick sedan ut för att gå omkring i staden. Vi hittade en park där vi åt lunch, tog det lugnt och läste.
Den andra dagen i Yangshuo hyrde vi cykel, ja faktiskt bara en cykel, en tandemcykel! Att cykla med en tandemcykel är lite annorlunda än med en normal cykel. Den som sitter framme styr och bromsar, medan den som sitter bakom inte kan göra något annat än att trampa. Att styra cykeln känns som att man skulle köra en busscykel eller långtradare :-) Hur som helst så cyklade vi ut ur staden och följde i stort sett Yulong floden norrut. Vi cyklade längs små sandvägar och efter en stund hade vi skakat av oss turistmassorna och var faktiskt ganska långt för oss själva på de små vägarna. Vägarna slingrar sig mellan de höga kullarna som finns överallt. Mellan kullarna finns det sedan små byar eller åkrar, där det odlas ris, apelsiner och annat. Vi stannade vid foten av en kulle och lade oss där och läste en stund och bara njöt av vädret. Sedan började vi ta oss tillbaka mot Yangshuo längs med flodens andra sida. Tyvärr gick hemvägen inte lika smidigt som vägen dit i och med att vi fick punktering - i BÅDA däcken! Otrolig otur alltså. Det var inte mycket annat att göra än att leda cykeln tillbaka till staden. Som tur var vi "endast" typ 7 kilometer utanför stan, så det tog en dryg timme att leda cykeln tillbaka. Väl framme i Yangshuo åt vi en god middag bestående av kinesiska "dumplings" och satte oss därefter på ett mysigt cafe för att vila lite. Vi beställde en kanna te, läste lite böcker, skrev bland annat början på detta blogginlägg och tittade på kommersen utanför på gatan.
Men en tandemcykeltur, inklusive punktering i båda däcken, var inte tillräckligt med äventyr för oss. Vi ville komma långt ut på den kinesiska landsbygden bland bergen, långt bort från alla turister och vanliga sightseeingrutter. Så vi bestämde oss för att följande morgon checka ut ur vårt hotell i Yangshuo, hoppa på en buss "någonstans" och ta med oss endast det mest nödvändiga för en natt på någon annan, ännu okänd ort. Efter att ha tagit en snabb titt på kartan över området kring Yangshuo bestämde vi oss för att ta en buss till en liten stad som heter Putao. När vi hoppade av bussen kl.10 på morgonen i Putao hade vi egentligen ingen aning om vart vi var på väg. Vi började bara vandra längs med en väg som ledde ut mot risfälten och bergen. Vi visste att den här vägen antagligen skulle leda till en turistattraktion, en urgammal stad uppe i bergen, och vi siktade på att hitta det här stället. Men vi var också inställda på att inte hitta dit och tänkte att vi lika bra bara kan vandra omkring bland bergen och byarna. Och så blev det också. Efter att ha gått i ett par timmar insåg vi att vi hade missat den här turistattraktionen, och bestämde oss för att bara vandra vidare. Det fanns inga skyltar någonstans och vi gick helt på måfå. Vid ett vägskäl kunde vi inte bestämma oss för vilken väg vi skulle välja så vi singlade slant. Såhär höll vi på hela dagen. Vi bara vandrade omkring och lät slumpen avgöra vart vi kom. Den enda karta vi hade var en usel liten förenkling av området i Lonely Planet. Den dög bara till att kolla åt vilket vädersträck vissa städer ligger. Vid lunchtid, när vi satt i en vacker liten skogsglänt och åt våra snacks som vi tagit med för säkerhets skull, började vi inse att vår ide om att "övernatta i någon avlägsen by där det inte finns något", inte skulle förverkligas. De byar vi hade passerat hade varken ställen att äta på eller rum att hyra ut. Och man kan ju helt enkelt inte bara gå fram till någon i en by och fråga "Hej, får vi sova hemma hos er idag?". Så vi skapade Plan B. Plan B innebar att vi skulle gå ända fram till den lilla byn Xingping, som är ett vanligt turistmål med några hotell och restauranger. Där skulle vi helt säkert kunna övernatta. Men hur skulle vi hitta till Xingping? Nå, med hjälp av en kompass, en mycket simpel karta och lite tur, så fixar sig allting. Vi hade gått österut hela dagen och vi visste att om vi skulle fortsätta i den riktiningen så skulle vi slutligen komma fram ungefär till Xingping. Så vi tog kompasskursen och började gå österut. Efter lite yrande upp och ner på berg, hittade vi slutligen till en stig som ledde ner till den huvudväg som borde leda till Xingping. Stigen gick via någons bakgård och apelsinodlingar, och mitt bland odlingarna hittade vi ett kinesiskt par som kunde upplysa oss om att vi nog var på rätt väg. Men de tittade ändå lite konstigt efter oss då vi traskade neråt för stigen mitt bland deras apelsinträd. När vi hittat fram till den stora vägen igen, fortsatte vi att gå i någon timme. Vi gick och gick över odlingar och risfält igen, och vi började undra om vi inte borde vara framme snart eller om vi kanske var på fel väg. En kinesisk man gick plötsligt förbi oss på lite vingliga steg och vi frågade om han visste var Xingping ligger. Han nickade och visade att vi skulle följa med honom. Han började konversera med oss på kinesiska och en stark alkohollukt träffade våra näsor då han talade. Det blev ju inte mycket till konversation, och vår promenadtakt saktades ner betydligt då vi följde mannens vingliga steg, men utan honom skulle vi nog aldrig ha hittat fram till Xingping så snabbt som vi gjorde. Slutligen var vi framme i byn halv 5 på eftermiddagen. Vi började vara ganska trötta efter att ha varit i gång i 6 timmar och vi var sist och slutligen ganska nöjda över att kunna övernatta på ett vanligt hotell och få i oss ordentligt med mat, istället för att sova i någon avlägsen by där man kanske inte skulle få mat. Summa sumarum var vi jätte nöjda med vårt äventyr. Vi hittade sådana ställen där få turister har satt sin fot, vi hittade avlägsna byar där folk bara stirrade på oss och vi vandrade bland otroliga vyer hela dagen utan att se nästan någon annan mänska. Och vi fick till slut sova gott i ett bra hotell efter en stor pizza till middag ;-)
Nästa dag när vi vaknade i Xingping ösregnade det. Vilken tur att vi hade valt att göra vårt äventyr den föregående dagen! Efter att ha ätit vårt normala morgonmål bestående av "baoze" (stora jiaoze, dvs stora dumplings) tittade vi på en film på hotellet innan vi tog bussen tillbaka till det våta Yangshuo. Vi hade egentligen tänkt gå på klättringskurs dagen därpå, men när vi tittade på väderleksprognosen och det lovades regn några dagar framöver bestämde vi oss för att vi skulle ta nattbussen till Hong Kong en dag tidigare än planerat, dvs redan nästa dag. På kvällen gick vi till en restaurang och åt den lokala specialtiteten "beer-fish". Det är i princip bara frågan om en fisk som är tillrädd i öl. Till maten drack vi också en lokal spritsort som smakade som söt snaps, lite konstigt alltså. Dagen därpå tog vi det igen lugnt på ett cafe i Yangshuo, där vi vid det här laget redan blivit stammisar, i väntan på att bussen skulle fara.
Nu är vi framme i Hong Kong (och kan äntligen uppdatera bloggen). Här kommer vi att stanna i fyra dagar. Därefter ska vi pröva vår lycka i Macaos kasinon i två dagar. Håll tummarna för oss att vi vinner!
Vi åkte till Kina den 23.3. med tåg från Vietnam. Vi tog ett nattåg från Hanoi till staden Nanning. Trots att det var ett nattåg och vi hade sängar blev det inte mycket sovet. Vi måste naturligtvis stiga upp mitt i natten vid gränsen för att visa våra pass. Vid den kinesiska gränsen ville de dessutom kolla väldigt noggrannt att alla passagerare var vid god hälsa, så de mätte febern på oss och vi måste fylla i två hälsoformulär. Vi var vakna ett par timmar mellan 12 och 2 på natten, och kom fram till Nanning vid 6-tiden på morgonen, så det blev alltså inte mycket sömn den natten. Men vi var ändå så ivriga på att komma till ett nytt land så det gjorde oss ingenting. Istället satte vi genast fart och hoppade direkt på ett tåg till staden Guilin. Efter en ca 900 klimoter lång tågresa från Vietnam var vi slutligen framme i vårt mål vid 12-tiden den 24.4.
Guilin
Om vi ännu kände oss trötta så vaknade vi snabbt då vi steg av tåget i Guilin. Det regnade, blåste och var ca 10 grader varmt (eller kallt alltså). Vilken shock vi fick! Plötsligt var det nästan 20 grader kallare än vad vi var vana vid. Och vi som var iklädda bara shorts och T-shirts. Kineserna tittade faktiskt lite roat på oss turister där de gick i sina vinterrockar och höga stövlar. Vi fick alltså bråttom att hitta ett hotell, så vi hoppade i en taxi och tog in på ett billigt hostell som rekommenderats i Lonely Planet. Sedan var det bara att äta lunch för att få lite värme i kroppen och kraft att gå runt på stan och shoppa varmare kläder och rockar. Efter lite sökande hittade vi ett par byxor åt Andy, några långärmade T-shirts åt Jessica och var sin vindjacka. Det enda som fattades efter denna ruskiga dag var ordentligt med sömn. Vi sov i över 12 timmar följande natt. Nu var vi laddade för Kina!
En liten sidokommentar: Så fort vi steg av tåget i Kina konstaterade vi båda att det kändes väldigt skönt att var här. Dels var det skönt eftersom det kändes som om vi hade fått tillräckligt av Sydostasien och det var roligt att komma till något helt "nytt". Dels var det skönt för att allting kändes så västerländskt. Visst är det lustigt att man kommer till Kina och tycker att det känns nästan som hemma? Men faktum är att jämfört med Laos, Kambodja och Vietnam så känns Kina faktiskt lite som ett västerländskt land. De kinsesiska städer vi har besökt hittils har haft "allting"; stora matbutiker/supermarkets (vilket är svårt att hitta i Sydostasien), snygga och rena gator, internationella snabbmatskedjor, bankautomater, "normala" klädbutiker, m.m. Tittar man på mänskorna på gatorna och på bilarna i trafiken så ser man att levnadsstandarden är av ett helt annat slag (åtminstone i städerna) än i de länder vi har besökt tidigare under resan. Vi vet att det här bara är en del av sanningen och vi har funderat över hur det ser ut i resten av Kina. Man kan också fråga sig hur de snygga vägarna och de nya husen betalas. På bekostnad av vad och vem? Hälsovård för folket? Bättre löner? Upprätthållning av urgamla byggnader? Dessa frågor har vi inte ännu hunnit hitta svar till, så vi nöjer oss med att tills vidare njuta av att ha kommit till ett rätt så utvecklat och "västerländskt" land.
Efter vår långa och sköna nattsömn på det mysiga Backpackers Youth Hostel begav vi oss ut för att se staden Guilin. Återigen hyrde vi cyklar för att enklare kunna se större delar av staden. Vi åt vår första ordentliga kinesiska lunch bestående av nudelsoppa, som var jätte stark, på ett gatukök. Redan på de alldeles olika smakerna till skillnad från Sydostasien märker man att vi har kommit till ett helt annat land. Guilin ligger alltså i södra Kina och landskapet runt omkring ser ut som från en kinesisk målning med höga små berg som sticker upp mitt i risfälten. Staden är byggd mitt inne bland alla dessa små berg eller kullar, vad man nu sen vill kalla dem för. Vi cyklade till Seven Stars parken, som faktiskt är en av de äldsta "turistattraktionerna" i Kina. Redan under Qing dynastin kom folk hit för att gå omkring i den väldigt lugna och vackra parken. I parken finns det kullar, vattenfall, små paviljonger och fina vägar som man kan ströva omkring på. De lokala, speciellt det äldre gardet, kommer fortfarande hit för att spela mahjong, rasta sina fåglar och annars bara socialisera med varandra. Efter den sköna dagen i parken cyklade vi hem via busstationen, där vi fixade biljetter för nästa dagens äventyr.
Nästa morgon steg vi alltså upp tidigt och hoppade på bussen till Longsheng där vi skulle hoppa på en annan buss till Datshai, som var vårt första mål för dagen. I trakterna kring Longsheng odlas det ris i bergen som har formats till terasser. De kallas Dragon's Backbone Rice Terasses, antagligen på grund av att de liknar en drakes ryggrad. Vi kom alltså fram till den lilla byn Datshai ca kl. 12 och det första vi gjorde var att fylla magen och äta lunch för att klara av vår planerade strapats. Från Datshai kan man gå längs med stigar i bergen till en annan by som kallas Ping An. Därifrån går det en buss tillbaka till Longsheng. Den sista bussen från Ping An skulle gå klockan 17. När vi startade från Datshai var klockan lite före ett. Enligt guideböcker och de lokala invånarna skulle vägen från Datshai till Ping An ta fyra till fem timmar, vilket gav oss en liten tidspress i och med att vi endast hade fyra timmar på oss att gå vägen. Om vi skulle ha tappat bort oss på vägen (här fanns inga kartor) och därigenom försenat oss från bussen, skulle vi ha varit tvugna att bli i Ping An, något som vi ville undvika i och med att vi redan hade betalat för vår hotellnatt i Guilin. Slutligen tillryggalade vi vana bergsbestigare sträckan på lite över tre timmar och hann hur bra som helst till bussen. Vyerna under vandringen var verkligen otroliga. Bergen såg ut som höjdkurvor på en karta på grund av de uthuggna terasserna som såg ut som jättelika trappsteg, formade enligt bergets vågiga väggar. Det är svårt att beskriva hur snyggt det faktiskt är och vi måste igen låta bilderna tala för sig själva. Det är helt otroligt hur mycket arbete det måste ha gått åt till att hugga ut terasserna i bergen, för hand. Efter den långa dagen gick vi sedan nöjda och belåtna till sängs. Nästa dag skulle vi redan ta bussen söderut mot Yangshuo.
Yangshuo
På morgonen hoppade vi alltså på bussen mot Yangshuo och efter en dryg timme var vi framme. Yangshuo ligger liksom Guilin mitt ibland de fina spetsiga kullarna. Skillnaden till Guilin är dock rätt stor. Yangshuo är en mycket mindre stad än Guilin och lever till stor grad på turism, vilket syns klart i stadsbilden. Det finns hotell efter hotell och restaurang efter restaurang. Men till skillnad från många andra "turiststäder" har man ändå lyckats hålla det mysigt och charmigt på sitt egna sätt. Trots de stora turistmassorna (inte bara västerlänningar utan även massor av inhemska turister) är det ändå lugnt i den här mycket pittoreska staden. Vi checkade in på ett billigt hostell och gick sedan ut för att gå omkring i staden. Vi hittade en park där vi åt lunch, tog det lugnt och läste.
Den andra dagen i Yangshuo hyrde vi cykel, ja faktiskt bara en cykel, en tandemcykel! Att cykla med en tandemcykel är lite annorlunda än med en normal cykel. Den som sitter framme styr och bromsar, medan den som sitter bakom inte kan göra något annat än att trampa. Att styra cykeln känns som att man skulle köra en busscykel eller långtradare :-) Hur som helst så cyklade vi ut ur staden och följde i stort sett Yulong floden norrut. Vi cyklade längs små sandvägar och efter en stund hade vi skakat av oss turistmassorna och var faktiskt ganska långt för oss själva på de små vägarna. Vägarna slingrar sig mellan de höga kullarna som finns överallt. Mellan kullarna finns det sedan små byar eller åkrar, där det odlas ris, apelsiner och annat. Vi stannade vid foten av en kulle och lade oss där och läste en stund och bara njöt av vädret. Sedan började vi ta oss tillbaka mot Yangshuo längs med flodens andra sida. Tyvärr gick hemvägen inte lika smidigt som vägen dit i och med att vi fick punktering - i BÅDA däcken! Otrolig otur alltså. Det var inte mycket annat att göra än att leda cykeln tillbaka till staden. Som tur var vi "endast" typ 7 kilometer utanför stan, så det tog en dryg timme att leda cykeln tillbaka. Väl framme i Yangshuo åt vi en god middag bestående av kinesiska "dumplings" och satte oss därefter på ett mysigt cafe för att vila lite. Vi beställde en kanna te, läste lite böcker, skrev bland annat början på detta blogginlägg och tittade på kommersen utanför på gatan.
Men en tandemcykeltur, inklusive punktering i båda däcken, var inte tillräckligt med äventyr för oss. Vi ville komma långt ut på den kinesiska landsbygden bland bergen, långt bort från alla turister och vanliga sightseeingrutter. Så vi bestämde oss för att följande morgon checka ut ur vårt hotell i Yangshuo, hoppa på en buss "någonstans" och ta med oss endast det mest nödvändiga för en natt på någon annan, ännu okänd ort. Efter att ha tagit en snabb titt på kartan över området kring Yangshuo bestämde vi oss för att ta en buss till en liten stad som heter Putao. När vi hoppade av bussen kl.10 på morgonen i Putao hade vi egentligen ingen aning om vart vi var på väg. Vi började bara vandra längs med en väg som ledde ut mot risfälten och bergen. Vi visste att den här vägen antagligen skulle leda till en turistattraktion, en urgammal stad uppe i bergen, och vi siktade på att hitta det här stället. Men vi var också inställda på att inte hitta dit och tänkte att vi lika bra bara kan vandra omkring bland bergen och byarna. Och så blev det också. Efter att ha gått i ett par timmar insåg vi att vi hade missat den här turistattraktionen, och bestämde oss för att bara vandra vidare. Det fanns inga skyltar någonstans och vi gick helt på måfå. Vid ett vägskäl kunde vi inte bestämma oss för vilken väg vi skulle välja så vi singlade slant. Såhär höll vi på hela dagen. Vi bara vandrade omkring och lät slumpen avgöra vart vi kom. Den enda karta vi hade var en usel liten förenkling av området i Lonely Planet. Den dög bara till att kolla åt vilket vädersträck vissa städer ligger. Vid lunchtid, när vi satt i en vacker liten skogsglänt och åt våra snacks som vi tagit med för säkerhets skull, började vi inse att vår ide om att "övernatta i någon avlägsen by där det inte finns något", inte skulle förverkligas. De byar vi hade passerat hade varken ställen att äta på eller rum att hyra ut. Och man kan ju helt enkelt inte bara gå fram till någon i en by och fråga "Hej, får vi sova hemma hos er idag?". Så vi skapade Plan B. Plan B innebar att vi skulle gå ända fram till den lilla byn Xingping, som är ett vanligt turistmål med några hotell och restauranger. Där skulle vi helt säkert kunna övernatta. Men hur skulle vi hitta till Xingping? Nå, med hjälp av en kompass, en mycket simpel karta och lite tur, så fixar sig allting. Vi hade gått österut hela dagen och vi visste att om vi skulle fortsätta i den riktiningen så skulle vi slutligen komma fram ungefär till Xingping. Så vi tog kompasskursen och började gå österut. Efter lite yrande upp och ner på berg, hittade vi slutligen till en stig som ledde ner till den huvudväg som borde leda till Xingping. Stigen gick via någons bakgård och apelsinodlingar, och mitt bland odlingarna hittade vi ett kinesiskt par som kunde upplysa oss om att vi nog var på rätt väg. Men de tittade ändå lite konstigt efter oss då vi traskade neråt för stigen mitt bland deras apelsinträd. När vi hittat fram till den stora vägen igen, fortsatte vi att gå i någon timme. Vi gick och gick över odlingar och risfält igen, och vi började undra om vi inte borde vara framme snart eller om vi kanske var på fel väg. En kinesisk man gick plötsligt förbi oss på lite vingliga steg och vi frågade om han visste var Xingping ligger. Han nickade och visade att vi skulle följa med honom. Han började konversera med oss på kinesiska och en stark alkohollukt träffade våra näsor då han talade. Det blev ju inte mycket till konversation, och vår promenadtakt saktades ner betydligt då vi följde mannens vingliga steg, men utan honom skulle vi nog aldrig ha hittat fram till Xingping så snabbt som vi gjorde. Slutligen var vi framme i byn halv 5 på eftermiddagen. Vi började vara ganska trötta efter att ha varit i gång i 6 timmar och vi var sist och slutligen ganska nöjda över att kunna övernatta på ett vanligt hotell och få i oss ordentligt med mat, istället för att sova i någon avlägsen by där man kanske inte skulle få mat. Summa sumarum var vi jätte nöjda med vårt äventyr. Vi hittade sådana ställen där få turister har satt sin fot, vi hittade avlägsna byar där folk bara stirrade på oss och vi vandrade bland otroliga vyer hela dagen utan att se nästan någon annan mänska. Och vi fick till slut sova gott i ett bra hotell efter en stor pizza till middag ;-)
Nästa dag när vi vaknade i Xingping ösregnade det. Vilken tur att vi hade valt att göra vårt äventyr den föregående dagen! Efter att ha ätit vårt normala morgonmål bestående av "baoze" (stora jiaoze, dvs stora dumplings) tittade vi på en film på hotellet innan vi tog bussen tillbaka till det våta Yangshuo. Vi hade egentligen tänkt gå på klättringskurs dagen därpå, men när vi tittade på väderleksprognosen och det lovades regn några dagar framöver bestämde vi oss för att vi skulle ta nattbussen till Hong Kong en dag tidigare än planerat, dvs redan nästa dag. På kvällen gick vi till en restaurang och åt den lokala specialtiteten "beer-fish". Det är i princip bara frågan om en fisk som är tillrädd i öl. Till maten drack vi också en lokal spritsort som smakade som söt snaps, lite konstigt alltså. Dagen därpå tog vi det igen lugnt på ett cafe i Yangshuo, där vi vid det här laget redan blivit stammisar, i väntan på att bussen skulle fara.
Nu är vi framme i Hong Kong (och kan äntligen uppdatera bloggen). Här kommer vi att stanna i fyra dagar. Därefter ska vi pröva vår lycka i Macaos kasinon i två dagar. Håll tummarna för oss att vi vinner!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
