Nåja! Nu har vi varit tio dagar i Vietnam och vi har hunnit se massor! Liksom de andra länderna i gamla Indokina har Vietnam en hel del franskt inflytande. Detta märks i att det finns lokala baguetter, pateer och vin. Det lokala rödvinet Dalat har faktiskt varit både billigt och gott :-) Här i Vietnam har vi egentligen varit på tre olika ställen: Saigon, Danang och Hanoi. Vi ska kort berätta om vad allt vi har gjort på de olika ställena.
Saigon (Ho Chi Minh City)
Vi tog alltså bussen från Pnom Penh till Saigon, Vietnams största stad med över sju miljoner invånare! I och med att vi börjat bli ganska vana vid dessa städer, som alla ser relativt likadana ut, bestämde vi oss för att bara stanna två nätter. Under våra två dagar hann vi ändå få en rätt bra bild av staden. Jämfört med Pnom Penh och Vientiane, ser man klart att Vietnam nog är ett rikare land. I Saigon fanns det välskötta parker där folk motionerade, gatorna var rena (åtminstone relativt) och folket såg ut att även ha fritid, som de spenderade i parkerna. Där spelades badminton och ett sorts spel där man sparkar en sorts fjäderboll (lite svårt att förklara, men det finns väl bilder på gubbarna som spelar). Förutom att ströva omkring på stan besökte vi War Remnants museet. Det handlade om de hemskheter som försiggick under Vietnamkriget. Museet hade i sig nog väldigt grymma och "bra" bilder från kriget, men det som störde oss lite var ensidigheten. Genom hela museet framställdes USA som den hemska tyrannen med sina grymma och omänskliga soldater och deras hemska dåd mot den vietnamesiska befolkningen. Ingenting av det vi såg var ju i sig en lögn, men det var kanske bara halva sanningen... En mera objektiv syn, från båda parternas sida, skulle kanske ha gett en bättre bild av hela kriget. Nu var hela museet vinklat ur vinnarens (kommunisternas) perspektiv. Kommunisterna var enligt museet folkets befriare, men kanske inte hela befolkningen riktigt höll med deras tankar. Vi träffade till exempel senare en typ på tåget till Hanoi, som hade flytt Vietnam undan kommunisterna. Kanske ändå inte hela folket "befriades".
En annan sak som vi gjorde var faktiskt att gå på cirkus, vilket var lite oväntat. När vi höll på att gå hem till hotellet en eftermiddag såg vi ett cirkustält och bestämde oss förr att ta chansen i akt. På kvällen gick vi alltså på cirkus. Cirkustältet var nästan tomt och den lilla publiken bestod främst av vietnamesiska barnfamiljer och några borttappade turister :-) En del av nummren var riktigt bra medan andra var lite mindre bra. Speciellt tyckte vi att de två "starka männen" gjorde väldigt imponerande tricks. Sen fanns det också skickliga jonglörer, gummikvinnor och clowner. En del av clownshown gick som vanligt ut på att ta upp en massa barn på scenen. De skulle försöka cykla på en pytteliten cykel, vilket visade sig vara omöjligt. Men numret var inte slut än. Andy blev uppkallad på scenen för att försöka cykla på cykeln! Helt som väntat så fick de lokala sig ett gott skratt när den stora vita mannen inte heller klarade av att cykla på den 10 cm höga cykeln...
Efter våra två dagar i Saigon hoppade vi på tåget mot Danang för att ha lite "semester"
Danang (China Beach)
Danang ar Vietnams tredje största stad med drygt en miljon invånare. Som sagt anser vi att de stora städerna här i Indokina liknar varandra, och vi tyckte inte att vi skulle få så hemskt mycket ut av att bo i ännu en stor stad, så vi bestämde oss för att åka rakt ut ur Danang ett par kilometer till stranden och bo vid havet iställlet. Vi tog en taxi ut ur stan och hoppade av så fort vi såg beachen. Vi tänkte att det skulle bli enkelt att ta in på första bästa billiga hotell, precis som vi var vana vid från Thailand, men efter lite sökande märkte vi att så inte var fallet. I Danang fanns det bara en lång strand, ovanför stranden en stor och bred väg, och bredvid vägen några enstaka hotell. Ingen liten söt strandby med en massa små gästhus. Allting verkade helt öde (kanske på grund av att det är lågsäsong), stränderna var tomma och de få hotellen vi hittade var alldeles för dyra. Men en lokal kvinna kunde upplysa oss om att det finns ett billigt ställe lite längre bort, Hoas Place. "Det står om det i er bok", sa hon och syftade på vår kära Lonely Planet. Så vi kollade upp stället i vår ovärderliga guidebok och hoppade i en taxi igen. Slutligen anlände vi till detta mysiga "backpacker resort"-stället som kallas Hoas Place. Hoa är en lite äldre, mycket social vietnamesisk man som lär sig namnet på alla sina gäster och talar till dem med tilltal som "Hey, man" eller "Whats up Andy?". Varje kväll lagar Hoas personal en familjemiddag bestående av traditionell vietnamesisk mat. Alla gäster äter tillsammans vid ett stort bord. Ville man dricka öl eller något annat var det bara att ta sin dryck ur kylen och skriva upp det i en liten bok. Det var verkligen personligt och hemtrevligt. Dessutom ligger Hoas Place alldeles nära stranden, så vi var riktigt nöjda med vårt nya hem för tre nätter.
Vi njöt av sol och värme igen i några dagar. Det kändes verkligen som en liten semester i semestern att få komma bort från stadsvimlet och kulturresandet till stranden och lugnet igen. Stränderna var konstigt öde, ibland var vi de enda mänskorna på beachen. Det fanns väldigt få restauranger eller kiosker i närheten av stranden, och det var inte alls samma "beachlife"-känsla som i Thailand. Men vi njöt egentligen av att få ha stranden, havet och de enorma vågorna (det var otroligt starka strömmar på vissa ställen!) helt för oss själva.
Vi hyrde moped två dagar. Den ena dagen körde vi omkring till olika stränder och på kvällen åkte vi in till Danang och åt en trevlig middag. Vi besökte också det s.k. Marble Mountain, som precis som namnet antyder, är ett berg bestående till stora delar av marmor. Vår hotellvärd Hoa hade tipsat oss om att man kan gå upp på berget efter stängningsdags kl.17, och således undvika inträdesavgiften, och vandra omkring där i solnedgången. Så efter lite fifflande kom vi in på bergsområdet efter stängingsdags och kunde gå omkring helt för oss själva och beundra de olika marmorfigurerena och templen som finns inne i berget. Det var ett vackert, men aningen besynnerligt ställe.
Den andra dagen körde vi till den historiska staden Hoi An, som ligger ca 30 km från Danang. Hoi An är en gammal handelsstad, där europeer och asiater möttes för att utbyta varor för länge sedan. Att gå omkring i den gamla staden i Hoi An var som att åka tillbaka i tiden. De små, vackra husen visar tecken på både kinesiskt och europeiskt inflytande. De små broarna över floden ser ut som från en saga. Den livliga marknaden där det säljs allt från pärlor till frukter och bröd ger en en liten inblick i hur det kan ha varit för några hundra år sedan. Det var lugnt och tyst i staden (och fullt av turister). Det var verkligen roligt att se detta lite annorlunda ställe i Vietnam.
Efter några sköna dagar av sand, salthav och vackra solnedgångar var det dags att dra norrut igen. Den här gången tog vi nattåget till Hanoi.
Hanoi
I Hanoi gjorde vi igen vår normala stadspromenad för att bekanta oss med staden. Vi gick bland annat till Temple of Litterature, som är byggt till Konfucius ära. Templet har fungerat som ett slags universitet i cirka 1000 år. Den andra dagen var vi sedan rikitgt turistig och gjorde en dagstur till Halong Bay, tillsammans med tusentals andra turister. Färden till Halong Bay tog typ fyra timmar i den trånga minibussen. Framme i Halong Bay gick vi ombord på en båt som skulle föra oss runt mellan de höga "bergen" som stiger rakt upp ur havet. Ni får kolla på bilderna för att få en bättre bild över hur det hela såg ut. Under vår cruise besökte vi även en stor grotta. Till skillnad från den grotta som vi besökte i Vang Vieng, var denna upplyst i olika färger. Dessutom fanns det hela tiden bakgrundsmusik som bestod av t.ex. "Für Elise" och "Yesterday". Typiskt Vietnamesiska låtar alltså! Grottan var i sig tuff, men vi tyckte ändå att det kanske var mera spännande att upptäcka den oupplysta och tysta grottan i Vang Vieng. Efter cruisen var det sedan dags att hoppa på bussen igen mot Hanoi.
Den sista dagen i Hanoi besökte vi Ho Chi Minh maosoleumet och museet. Vi har insett att vi under denna resa kommer att ha möjligheten att se tre stora kommunistledare. Ho Chi Minh var den första. I Peking ska vi se Mao och i Moskva blir det Lenin. Att se Uncle Ho var intressant och spännande. Men vi skulle inte alls undra om ryktet som säger att Ho Chi Minh varje år besöker Madame Tussauds, istället för Ryssland, för att uppfriskas, faktiskt stämmer...
Idag har vi träffat ambassadör Pekka Hyvönen på Finlands ambassad. Pekka hade bland annat hjälpt oss med att köpa våra tågbiljetter till Kina och vi besökte honom för att plocka upp biljetterna. Det var riktigt trevligt att tala med en finne igen! Nu sitter vi på ett internetcafe och ska just publicera vårt nästa inlägg, vilket vi som tur kan göra här. Det tycks nämligen finnas en hel del censur här i Vietnam. På de flesta internetcafeen vi har varit på har man varken kommit in på Facebook eller kunnat logga in på vår blogg. För tillfället har ju dessutom Google och den kinsesiska regeringen små meningsskiljaktigheter om censur, så vi hoppas på att vi ska kunna uppdatera vår blogg under tiden vi är i Kina (vår blogg ligger alltså på en av Googles servrar och för att sätta in nya inlägg måste vi kunna logga in på den, vilket inte nödvändigtvis är möjligt).
Vi väntar alltså i spänning på att komma över till Kina i natt och se hur det går med att hålla kontakt med er. Tills dess, hejdå!
P.s. Ifall det intresserar någon, så har vi nu köpt våra tågbiljetter hem till Finland. Vi anländer till Helsingfors den 15. maj från Moskva!
tisdag 23 mars 2010
lördag 13 mars 2010
Updates - and lots of it!
Vi reser med en hiskelig fart just nu och på en alldeles kort tid har vi hunnit se och göra massor. Sedan vi senast kort hörde av oss i Vientiane i Laos har vi redan hunnit ända till Vietnam och besöker för tillfället det sjätte landet under vår resa! Allting börjar flyta ihop en aning och man glömmer ibland om man är i Thailand eller Kambodja – de fyra senaste länderna liknar nämligen varandra väldigt mycket. Laos var fattigare och mindre uttvecklat än Kambodja och Kambodja verkar vara fattigare än Vietnam. Men i stort sett ser man samma kultur, normer och vanor i alla dessa länder som ju genom historien många gånger hört till samma rike. Här nedan hittar ni först ett inlägg om Laos (längre ner) och sedan ett om Kambodja (det övre inlägget). Hoppas ni orkar läsa allt:-)
P.S. Glömt inte att kolla in våra nyaste bilder. Nu finns det också filmklipp från Gibbon Experience!
P.S. Glömt inte att kolla in våra nyaste bilder. Nu finns det också filmklipp från Gibbon Experience!
Kambodja
Siem Reap
För oss två är Siem Reap = templen i Angkor. Förutom ett landminemuseum såg vi ärligt talat ingenting annat än tempelruinerna. Vi har för tillfället en ganska tajt tidtabell och vi måste välja vad vi vill se och inte se. I Siem Reap ville vi naturligtvis se de världskända templen kring Angkor, så vi skippade allt annat. Istället satte vi ner tre dagar på att utforska denna sevärdhet, som endel kallar ett av världens under.
Och visst var det imponerande! Det är otroligt att tänka sig att dessa hindutempel har stått där i nästan tusen år. Många tempel är väldigt slitna, endel är helt i ruiner och andra är under reparation. Men det finns också många tempel, b.la. det största av dem alla Angkor Wat, som ännu står ganska stadigt och i vilka den detaljrika stenkonsten ännu syns tydligt. För den som kanske inte känner till templen i Angkor, så är det alltså frågan om en enorm samling tempel nära staden Siem Reap. Dessa tempel byggdes mellan 800- och 1200-talet av khmererna, som på den tiden styrde en stor del av det som vi idag känner till som Kambodja, Vietnam, Laos och till en viss del Thailand. Templen är byggda helt i sten ute i skog och djungel. Det mest imponerande, anser vi, är att det inte är frågan om bara ett tempel utan ett enormt område med en massa massiva stenbyggnader. Hjärtat av detta tempelområde är det kända Angkor Wat (wat=tempel) och den urgamla stenstaden Angkor Thom. Runt omkring dessa två, på tiotals kilometers avstånd, ligger många fler tempel i samma stil. Det tog oss tre dagar att se de största och mest populära templen, och då såg vi bara en liten del av alla stenkonstruktioner. Och vi gick alltså inte omkring utan blev körda mellan varje ställe i en tuk-tuk som vi hade hyrt för alla tre dagar. Så ni kan kanske föreställa er hur enromt hela Angkor området är!
Att se på tempel låter kanske enkelt, men i längden tar det på krafterna. I Siem Reap var det över 40 grader varmt på dagarna, vilket gjorde att man mådde nästan illa av hettan. När man dessutom ska traska upp och ner för höga stentrappor i gassande sol hela dagen kan ni tänka er att man blir ganska trött. Efter tre dagar bland tempelruiner kan man till slut inte mera skilja på de stenkonstruktioner man sett, och allt blir som man i Thailand skulle säga “same, same, but different…” (inside-turist-joke). Hur som helst så är vi jätte glada att ha sett dessa otroliga ruiner, som tyder på att Kambodja en gång i tiden har varit del av ett blomstrande, utvecklat och mäktigt rike. Men vi har nog fått vår tempeldos för en lång tid framöver:-)
Phnom Penh
Kambodja är ökänt för de många landminor som ännu ligger utspridda i marken, och det kan i många fall vara livsfarligt att röra sig utanför de egentliga vägarna. Men ni behöver inte oroa er, vi tog oss säkert från Siem Reap till Kambodjas huvudstad Phonm Penh med buss:-)
Vi stannade endast två nätter i Phnom Penh, men tack vare att vi hyrde en liten moped den ena dagen så hann vi ändå se en hel del. Dagen då vi anlände till Phonm Penh strövade vi bara omkring, satte oss på ett café och skapade oss en uppfattning om staden. Kambodja är ju en gammal fransk koloni och detta syns förstås överallt, precis som i Laos. Arkitekturen är ofta mera europeisk än asiatisk, det finns massor med små cafeer och man kan köpa baguetter och croissanter i varje gatuhörn. Floden Tonle Sap samt Mekong floden flyter båda genom staden och nere vid stranden till floderna finns de finaste områdena i staden. Vackra gatulyktor, höga flaggstänger med de flesta länders flaggor, dyra restauranger och fina hotell står uppradade längs med kajen. Längre in i staden hittar man dock en helt annan sida av staden. Där är det trångt mellan alla små gränder och risiga byggnader. Mopederna susar förbi, det är ganska smutsigt och man ser en hel del fattiga mänskor. Restauranger byts ut mot små gatukök med enast ett fåtal bord och söndriga plaststolar. Phnom Penh bjuder alltså på lite av varje.
Den andra dagen i staden valde vi att hyra en moped för att ta oss ca 17 km utanför staden till minnesplatsen för de massgravar som hittats efter Khmer Rouge tiden. Vi hyrde endast en moped, så Andy körde och Jessica höll utkik efter galningar i trafiken. Det är rätt så yrt att köra i Phnom Penh, men genom att hålla huvudet kallt och använda tutan så går det nog bra. Det var skönt att köra omrking och fläkta sig! Kanske lite för skönt, för plötsligt märkte vi att vi hade kört ca 20 km fel. Vi hade kommit långt ut på landsbyggden och ingen kunde engelska eller visste vad för minnesplats och museum vi talade om. Så det var bara att köra tillbaka samma väg som vi kommit och börja söka på nytt. Och till slut hittade vi de s.k. “Killing Fields”. Priset vi fick betala för vår felkörning var en ordentlig solbränna på axlar och näsa eftersom vi ju inte hade förberett oss med solkräm eller tänkt på att vi kommer att köra rakt under solen i flera timmar. Ojdå!:-)
“Killing Fields” vid Cheoung Ek är alltså det ställe utanför Phnom Penh dit khmerer transporterades för att dödas under Pol Pots kommunistiska ledning mellan åren 1975 och 1979. På detta ställe avrättade Khmer Rouge soldater tusentals mänskor och gjorde upp massgravar för liken. Som ett minne över de döda har man samlat in 8000 personers kranium och ben, som hittats i massgravarna, och placerat dem i en hög glasbyggnad för att påminna alla besökare om de hemskheter som pågick på detta ställe. Det var en obehaglig syn. På området kunde man också se de gropar där massgravarna legat och det fanns ett informativt museum som berättade om den brutala Khmer Rouge tiden. Vi fortsatte att allmänbilda oss i ett annat museum inne i stan, Tuol Sleng Genocide Museum. Vi körde med vår moped till en gammal skola som under Khmer Rouge tiden användes som fängelse för stadsborna i Phnom Penh. Khmer Rouge invaderade staden den 17 april 1975 och tömde staden på mänskor på bara några dagar. En del mänskor hamnade först i Khmer Rouges “Security Center” (eller S-21 fängelse) där de torterades. Sedan fördes de flesta ut till Cheoung Ek för att dödas. Det var obehagligt att se de små fängelsecellerna som byggts in i skolbyggnaden, de olika tortyrredskapen och de hemska bilderna som tagits på de oskyldiga fångarna som torterats. Hela skolbyggnaden ser ännu idag ut som den gjorde under Khmer Rouge tiden och många av de ursprungliga redskapen och fängelsecellerna finns kvar. Det var en otrevlig men lärorik museiupplevelse.
Efter lite historieundervisning, mopedåkning och en mysig middag bestående av nudlar och lite kött i ett gatukök (vår vardagsmat nuförtiden), var vi sedan åter färdiga för att resa vidare. Nu väntar 10 dagar i Vietnam. Det går med fart det här!
För oss två är Siem Reap = templen i Angkor. Förutom ett landminemuseum såg vi ärligt talat ingenting annat än tempelruinerna. Vi har för tillfället en ganska tajt tidtabell och vi måste välja vad vi vill se och inte se. I Siem Reap ville vi naturligtvis se de världskända templen kring Angkor, så vi skippade allt annat. Istället satte vi ner tre dagar på att utforska denna sevärdhet, som endel kallar ett av världens under.
Och visst var det imponerande! Det är otroligt att tänka sig att dessa hindutempel har stått där i nästan tusen år. Många tempel är väldigt slitna, endel är helt i ruiner och andra är under reparation. Men det finns också många tempel, b.la. det största av dem alla Angkor Wat, som ännu står ganska stadigt och i vilka den detaljrika stenkonsten ännu syns tydligt. För den som kanske inte känner till templen i Angkor, så är det alltså frågan om en enorm samling tempel nära staden Siem Reap. Dessa tempel byggdes mellan 800- och 1200-talet av khmererna, som på den tiden styrde en stor del av det som vi idag känner till som Kambodja, Vietnam, Laos och till en viss del Thailand. Templen är byggda helt i sten ute i skog och djungel. Det mest imponerande, anser vi, är att det inte är frågan om bara ett tempel utan ett enormt område med en massa massiva stenbyggnader. Hjärtat av detta tempelområde är det kända Angkor Wat (wat=tempel) och den urgamla stenstaden Angkor Thom. Runt omkring dessa två, på tiotals kilometers avstånd, ligger många fler tempel i samma stil. Det tog oss tre dagar att se de största och mest populära templen, och då såg vi bara en liten del av alla stenkonstruktioner. Och vi gick alltså inte omkring utan blev körda mellan varje ställe i en tuk-tuk som vi hade hyrt för alla tre dagar. Så ni kan kanske föreställa er hur enromt hela Angkor området är!
Att se på tempel låter kanske enkelt, men i längden tar det på krafterna. I Siem Reap var det över 40 grader varmt på dagarna, vilket gjorde att man mådde nästan illa av hettan. När man dessutom ska traska upp och ner för höga stentrappor i gassande sol hela dagen kan ni tänka er att man blir ganska trött. Efter tre dagar bland tempelruiner kan man till slut inte mera skilja på de stenkonstruktioner man sett, och allt blir som man i Thailand skulle säga “same, same, but different…” (inside-turist-joke). Hur som helst så är vi jätte glada att ha sett dessa otroliga ruiner, som tyder på att Kambodja en gång i tiden har varit del av ett blomstrande, utvecklat och mäktigt rike. Men vi har nog fått vår tempeldos för en lång tid framöver:-)
Phnom Penh
Kambodja är ökänt för de många landminor som ännu ligger utspridda i marken, och det kan i många fall vara livsfarligt att röra sig utanför de egentliga vägarna. Men ni behöver inte oroa er, vi tog oss säkert från Siem Reap till Kambodjas huvudstad Phonm Penh med buss:-)
Vi stannade endast två nätter i Phnom Penh, men tack vare att vi hyrde en liten moped den ena dagen så hann vi ändå se en hel del. Dagen då vi anlände till Phonm Penh strövade vi bara omkring, satte oss på ett café och skapade oss en uppfattning om staden. Kambodja är ju en gammal fransk koloni och detta syns förstås överallt, precis som i Laos. Arkitekturen är ofta mera europeisk än asiatisk, det finns massor med små cafeer och man kan köpa baguetter och croissanter i varje gatuhörn. Floden Tonle Sap samt Mekong floden flyter båda genom staden och nere vid stranden till floderna finns de finaste områdena i staden. Vackra gatulyktor, höga flaggstänger med de flesta länders flaggor, dyra restauranger och fina hotell står uppradade längs med kajen. Längre in i staden hittar man dock en helt annan sida av staden. Där är det trångt mellan alla små gränder och risiga byggnader. Mopederna susar förbi, det är ganska smutsigt och man ser en hel del fattiga mänskor. Restauranger byts ut mot små gatukök med enast ett fåtal bord och söndriga plaststolar. Phnom Penh bjuder alltså på lite av varje.
Den andra dagen i staden valde vi att hyra en moped för att ta oss ca 17 km utanför staden till minnesplatsen för de massgravar som hittats efter Khmer Rouge tiden. Vi hyrde endast en moped, så Andy körde och Jessica höll utkik efter galningar i trafiken. Det är rätt så yrt att köra i Phnom Penh, men genom att hålla huvudet kallt och använda tutan så går det nog bra. Det var skönt att köra omrking och fläkta sig! Kanske lite för skönt, för plötsligt märkte vi att vi hade kört ca 20 km fel. Vi hade kommit långt ut på landsbyggden och ingen kunde engelska eller visste vad för minnesplats och museum vi talade om. Så det var bara att köra tillbaka samma väg som vi kommit och börja söka på nytt. Och till slut hittade vi de s.k. “Killing Fields”. Priset vi fick betala för vår felkörning var en ordentlig solbränna på axlar och näsa eftersom vi ju inte hade förberett oss med solkräm eller tänkt på att vi kommer att köra rakt under solen i flera timmar. Ojdå!:-)
“Killing Fields” vid Cheoung Ek är alltså det ställe utanför Phnom Penh dit khmerer transporterades för att dödas under Pol Pots kommunistiska ledning mellan åren 1975 och 1979. På detta ställe avrättade Khmer Rouge soldater tusentals mänskor och gjorde upp massgravar för liken. Som ett minne över de döda har man samlat in 8000 personers kranium och ben, som hittats i massgravarna, och placerat dem i en hög glasbyggnad för att påminna alla besökare om de hemskheter som pågick på detta ställe. Det var en obehaglig syn. På området kunde man också se de gropar där massgravarna legat och det fanns ett informativt museum som berättade om den brutala Khmer Rouge tiden. Vi fortsatte att allmänbilda oss i ett annat museum inne i stan, Tuol Sleng Genocide Museum. Vi körde med vår moped till en gammal skola som under Khmer Rouge tiden användes som fängelse för stadsborna i Phnom Penh. Khmer Rouge invaderade staden den 17 april 1975 och tömde staden på mänskor på bara några dagar. En del mänskor hamnade först i Khmer Rouges “Security Center” (eller S-21 fängelse) där de torterades. Sedan fördes de flesta ut till Cheoung Ek för att dödas. Det var obehagligt att se de små fängelsecellerna som byggts in i skolbyggnaden, de olika tortyrredskapen och de hemska bilderna som tagits på de oskyldiga fångarna som torterats. Hela skolbyggnaden ser ännu idag ut som den gjorde under Khmer Rouge tiden och många av de ursprungliga redskapen och fängelsecellerna finns kvar. Det var en otrevlig men lärorik museiupplevelse.
Efter lite historieundervisning, mopedåkning och en mysig middag bestående av nudlar och lite kött i ett gatukök (vår vardagsmat nuförtiden), var vi sedan åter färdiga för att resa vidare. Nu väntar 10 dagar i Vietnam. Det går med fart det här!
Laos - Tubing i Vang Vieng och meditation i Vientiane
Vang Vieng
Som ni kanske har sett på våra bilder så åkte vi till den lilla staden Vang Vieng efter vårt äventyr på Gibbon Experience. Vang Vieng är ett lite konstigt ställe. Det finns nämligen endast en orsak att åka till denna by i Laos och det är det så kallade tubandet. Tubing går ut på att man sitter i ett stort uppblåst bildäck, flyter ner för en flod och stannar vid de många barer som har byggts upp längs med floden. Det här konceptet startades någon gång på 90-talet och sedan dess har det naturligtvis lockat en massa unga, festglada backpackers. Själva staden består endast av små hotell och restauranger, något annat finns det verkligen inte. De flesta restaurangerna visar av någon underlig orsak TV-serien Friends dygnet runt och en massa mänskor sitter faktiskt på dessa restauranger och bara stirrar på TV-skärmen. Konstigt tyckte vi, men provade ändå på lite “spagetti bolognese” + Friends en kväll:-)
Att tuba var roligt, men visst kändes det ju lite absurt att flyta ner för en flod i en bilring mitt i ingenting. Många barer hade höga gungor och rep som man kunde svinga sig i vattnet med. Vi provade på detta ett par gånger, men insåg snabbt efter ett par öl och några “free shots”, som erbjöds av varje bar, att det kanske var bäst att hålla sig borta från lianerna. Det var också intressant att se hur mycket droger det tycks röra sig på detta ställe. En bar hade t.ex. en meny med b.la. “mushroom shake”, “hash brownies” och extacy. De gjorde verkligen helt öppet reklam för allt det här. Vi höll oss naturligtvis till vår BeerLao, men vi såg många som inte gjorde det. Sorligt.
En dag av tubing räckte bra för oss. Så den andra dagen i Vang Vieng hittade vi trots allt på att aktivera oss på något sätt och bestämde oss för att hyra cyklar och cykla till en närbelägen grotta. När vi tubade råkade vi träffa på Mikko och Kirsi, som vi hade lärt känna på hotell Smyle Inn i Delhi, och de bestämde sig för att komma med på vår cykeltur. På ganska skrangliga cyklar cyklade vi alla fyra några kilometer utanför stan och kom till en enorm grotta där man kunde gå omkring för sig själv. För att ge er lite perspektiv, så kan vi berätta att man kunde gå in på ett ställe i grottan och gå omkring i ca 45 minuter innan man kom ut på ett annat ställe. Det var kolmörkt i grottan och vi var glada att vi hade ficklamopor med oss. Nära grottan fanns det också en liten lagoon där man kunde simma och svalka sig, vilket var skönt efter cykelturen. Det var alltså en både spännande och avkopplande upplevelse!
Vientiane
Efter tre nätter i Vang Vieng hoppade vi igen på bussen och tog oss till Vientiane, Laos huvudstad. Den här gången åkte vi fem timmar med en lokal buss och vi blev positivt överraskade. Det var visserligen lite trångt och bussen stannade med några minuters mellanrum för att plocka upp mänskor, men det fanns inga hönor eller andra djur (som man kanske någon gång föreställer sig), det var svalt och behagligt i bussen och vi höll oss helt i tidtabellen. I Vientiane hittade vi ganska snabbt ett prisvärt hotell och kunde sedan börja utforska staden. Det här resandet börjar verkligen gå på rutin! Vi hoppar på en buss ungefär var tredje dag, hittar ofta snabbt billiga men tillräckligt snygga hotell, cyklar eller går runt i staden ett par dagar och så bär det vidare igen.
Vientiane är en liten stad, med endast drygt 200 000 invånare. Jämfört med resten av Laos, som domineras av landsbyggd och små hyddor gjorda av trä och bambu, är det här dock en relativt stor stad med fina hus och mycket franskt inflytande. Tyvärr blev vi båda lite sjuka i Vientiane, vilket gjorde att vårt turistande i staden förblev ganska småskaligt. Efter den första natten fick Andy spysjuka, så han låg på hotellrummet och vilade hela dagen. Vilken tur att vi hade TV med internationella TV-kanaler:-) Jessica tog det också mest lugnt, men bestämde sig ändå för att delta i ett gratis meditationstillfälle på eftermiddagen som planerat. Meditationen ägde rum i ett tempel ett par kilometer utanför staden, dit Jessica hittade efter mycket sökande och en lång och svettig promenad. I templet berättade en buddhistmunk först för de ca 20 västerlänningar vad meditation går ut på och sedan fick de själva öva sig på denna form av konst (meditation är en konstform enligt munken). De gjorde först en sittande meditation. Man sitter alltså på en hård dyna på golvet med benen i kors, stänger ögonen och koncentrerar sig på “något”. “Något” kan vara vad som helst, huvudsaken är att man lyssnar till sina sinnen och blir fullt medveten om sig själv och sin omgivning. Jessica blev mest medveten om hur svetten rann på ryggen i den nästan 40 gradiga hettan och hur benen snabbt domnade i skräddarställningen, och hon tyckte att det var lite svårt att koncentrera sig under dessa 25 minuter av sittande meditation:-) Den andra formen av meditation, gående meditation, gick lite bättre. Det går ut på att man sakta går omkring, tar ett steg i taget och för varje steg lyssanar till sina sinnen och tänker efter vad man känner. Igen är målet att bli fullt medveten om sig själv och sin omgivning. Man skall kunna förstå sitt eget medvetande, bli fri från det och på det sättet kunna styra sitt medvetande och sina känslor. Jessica ansåg att detta är lättare sagt än gjort och insåg att man antagligen måste träna i flera år för att bli bra på meditation... Ingen större framgång inom meditation alltså, men det var än en gång en rolig och annorlunda upplevelse.
Den andra dagen var det sedan Jessicas tur att bli sjuk och få problem med magen. Det gjorde inte så mycket eftersom vi skulle åka vidare samma dag, men Andy fick ändå spendera en förmiddag för sig själv på stan. I aningen svagt tillstånd tog vi oss slutligen till flygfältet för att lämna Laos. Flyget gick bra och vi var glada att anlända till Siem Reap i Kambodja på ett par timmar istället för att sitta på en buss i ett par dygn. Vi tog oss snabbt till ett passligt hotell för att få vila och bli friska. Vi behövde ju ordentligt med energi för att börja utforska ännu ett nytt land!
Som ni kanske har sett på våra bilder så åkte vi till den lilla staden Vang Vieng efter vårt äventyr på Gibbon Experience. Vang Vieng är ett lite konstigt ställe. Det finns nämligen endast en orsak att åka till denna by i Laos och det är det så kallade tubandet. Tubing går ut på att man sitter i ett stort uppblåst bildäck, flyter ner för en flod och stannar vid de många barer som har byggts upp längs med floden. Det här konceptet startades någon gång på 90-talet och sedan dess har det naturligtvis lockat en massa unga, festglada backpackers. Själva staden består endast av små hotell och restauranger, något annat finns det verkligen inte. De flesta restaurangerna visar av någon underlig orsak TV-serien Friends dygnet runt och en massa mänskor sitter faktiskt på dessa restauranger och bara stirrar på TV-skärmen. Konstigt tyckte vi, men provade ändå på lite “spagetti bolognese” + Friends en kväll:-)
Att tuba var roligt, men visst kändes det ju lite absurt att flyta ner för en flod i en bilring mitt i ingenting. Många barer hade höga gungor och rep som man kunde svinga sig i vattnet med. Vi provade på detta ett par gånger, men insåg snabbt efter ett par öl och några “free shots”, som erbjöds av varje bar, att det kanske var bäst att hålla sig borta från lianerna. Det var också intressant att se hur mycket droger det tycks röra sig på detta ställe. En bar hade t.ex. en meny med b.la. “mushroom shake”, “hash brownies” och extacy. De gjorde verkligen helt öppet reklam för allt det här. Vi höll oss naturligtvis till vår BeerLao, men vi såg många som inte gjorde det. Sorligt.
En dag av tubing räckte bra för oss. Så den andra dagen i Vang Vieng hittade vi trots allt på att aktivera oss på något sätt och bestämde oss för att hyra cyklar och cykla till en närbelägen grotta. När vi tubade råkade vi träffa på Mikko och Kirsi, som vi hade lärt känna på hotell Smyle Inn i Delhi, och de bestämde sig för att komma med på vår cykeltur. På ganska skrangliga cyklar cyklade vi alla fyra några kilometer utanför stan och kom till en enorm grotta där man kunde gå omkring för sig själv. För att ge er lite perspektiv, så kan vi berätta att man kunde gå in på ett ställe i grottan och gå omkring i ca 45 minuter innan man kom ut på ett annat ställe. Det var kolmörkt i grottan och vi var glada att vi hade ficklamopor med oss. Nära grottan fanns det också en liten lagoon där man kunde simma och svalka sig, vilket var skönt efter cykelturen. Det var alltså en både spännande och avkopplande upplevelse!
Vientiane
Efter tre nätter i Vang Vieng hoppade vi igen på bussen och tog oss till Vientiane, Laos huvudstad. Den här gången åkte vi fem timmar med en lokal buss och vi blev positivt överraskade. Det var visserligen lite trångt och bussen stannade med några minuters mellanrum för att plocka upp mänskor, men det fanns inga hönor eller andra djur (som man kanske någon gång föreställer sig), det var svalt och behagligt i bussen och vi höll oss helt i tidtabellen. I Vientiane hittade vi ganska snabbt ett prisvärt hotell och kunde sedan börja utforska staden. Det här resandet börjar verkligen gå på rutin! Vi hoppar på en buss ungefär var tredje dag, hittar ofta snabbt billiga men tillräckligt snygga hotell, cyklar eller går runt i staden ett par dagar och så bär det vidare igen.
Vientiane är en liten stad, med endast drygt 200 000 invånare. Jämfört med resten av Laos, som domineras av landsbyggd och små hyddor gjorda av trä och bambu, är det här dock en relativt stor stad med fina hus och mycket franskt inflytande. Tyvärr blev vi båda lite sjuka i Vientiane, vilket gjorde att vårt turistande i staden förblev ganska småskaligt. Efter den första natten fick Andy spysjuka, så han låg på hotellrummet och vilade hela dagen. Vilken tur att vi hade TV med internationella TV-kanaler:-) Jessica tog det också mest lugnt, men bestämde sig ändå för att delta i ett gratis meditationstillfälle på eftermiddagen som planerat. Meditationen ägde rum i ett tempel ett par kilometer utanför staden, dit Jessica hittade efter mycket sökande och en lång och svettig promenad. I templet berättade en buddhistmunk först för de ca 20 västerlänningar vad meditation går ut på och sedan fick de själva öva sig på denna form av konst (meditation är en konstform enligt munken). De gjorde först en sittande meditation. Man sitter alltså på en hård dyna på golvet med benen i kors, stänger ögonen och koncentrerar sig på “något”. “Något” kan vara vad som helst, huvudsaken är att man lyssnar till sina sinnen och blir fullt medveten om sig själv och sin omgivning. Jessica blev mest medveten om hur svetten rann på ryggen i den nästan 40 gradiga hettan och hur benen snabbt domnade i skräddarställningen, och hon tyckte att det var lite svårt att koncentrera sig under dessa 25 minuter av sittande meditation:-) Den andra formen av meditation, gående meditation, gick lite bättre. Det går ut på att man sakta går omkring, tar ett steg i taget och för varje steg lyssanar till sina sinnen och tänker efter vad man känner. Igen är målet att bli fullt medveten om sig själv och sin omgivning. Man skall kunna förstå sitt eget medvetande, bli fri från det och på det sättet kunna styra sitt medvetande och sina känslor. Jessica ansåg att detta är lättare sagt än gjort och insåg att man antagligen måste träna i flera år för att bli bra på meditation... Ingen större framgång inom meditation alltså, men det var än en gång en rolig och annorlunda upplevelse.
Den andra dagen var det sedan Jessicas tur att bli sjuk och få problem med magen. Det gjorde inte så mycket eftersom vi skulle åka vidare samma dag, men Andy fick ändå spendera en förmiddag för sig själv på stan. I aningen svagt tillstånd tog vi oss slutligen till flygfältet för att lämna Laos. Flyget gick bra och vi var glada att anlända till Siem Reap i Kambodja på ett par timmar istället för att sitta på en buss i ett par dygn. Vi tog oss snabbt till ett passligt hotell för att få vila och bli friska. Vi behövde ju ordentligt med energi för att börja utforska ännu ett nytt land!
söndag 7 mars 2010
Bilder från Laos uppsatta!
Hälsningar från flygfältet i Vientiane!
Vi har nu satt upp våra bilder från Laos. Det fattas ännu ett par videon från Gibbon Experiencen. De kommer senare. Som ni ser på bilderna har vi haft en jätte bra tid i Laos och de sista dagarna i huvudstaden har varit givande, trots en del magbobbor. Igår hade Andy spyskjuka och idag på förmiddagen var Jessica inte alldeles i toppform, men nu är vi båda friska igen! Flyget till Siem Reap far alldeles snart, så vi kommer att beskriva vad vi gjorde i Vang Vieng och Vientiane lite utförligare senare. Samtidigt har vi säkert också mera att berätta om Kambodja.
Vi hörs snart igen. Saknar er alla.
Vi har nu satt upp våra bilder från Laos. Det fattas ännu ett par videon från Gibbon Experiencen. De kommer senare. Som ni ser på bilderna har vi haft en jätte bra tid i Laos och de sista dagarna i huvudstaden har varit givande, trots en del magbobbor. Igår hade Andy spyskjuka och idag på förmiddagen var Jessica inte alldeles i toppform, men nu är vi båda friska igen! Flyget till Siem Reap far alldeles snart, så vi kommer att beskriva vad vi gjorde i Vang Vieng och Vientiane lite utförligare senare. Samtidigt har vi säkert också mera att berätta om Kambodja.
Vi hörs snart igen. Saknar er alla.
tisdag 2 mars 2010
Laos
Me Tarzan, you Jane
Minns ni när man som liten drömde om att ha en riktig trädkoja? En stor och hemlig trädkoja högt uppe i ett träd, där man hissar upp mat med en lina och dit man kommer endast via linbanor som går mellan träden i skogen. Den drömmen uppfylldes äntligen i Laos i Bokeo-djungeln!
Den s.k. Gibbon Experience blev alltså ännu ett oförglömligt äventyr på vår resa. Efter att ha spenderat vår första natt i Laos i den öde gränsstaden Huay Xai, åkte vi tidigt på morgonen den 25.2 in mot djungeln och Bokeo naturreservatet. Det tog oss en skumppig två timmars bilfärd och en 45 minuters djungelpromenad och så var vi äntligen mitt i naturen. Vi var en grupp på 17 personer som delades in i mindre gäng för trädhusen. Det fanns nämligen 7 stycken trädshus utspridda i djungeln, alla av lite olika storlek. Det största rymmer 8 personer och det minsta 2 personer. Vi hade turen att få 2 personers huset, och fick alltså vara helt i fred! När vi hade blivit tilldelade våra hus var det bara att ta sig mot vårt nya hem. Vi hade en guide som visade vägen, eller ja, han visade väl mest linorna. För den största delen av sträckorna till trädhusen går via linbanor som kan vara upp till 500 meter långa och hänga upp till 150 meter ovanför marken. Ingenting för höjdrädda alltså! När vi "zippat" (från det engelska ordet zipline) oss till vår lilla "koja" och fått vår första ordentliga adrenalinrush kunde vi sedan bara njuta av utsikten, dofterna, ljuden och lugnet. Vårt trädhus var byggt i trädkronan i ett ca 40 meter högt träd och vi hade utsikt ut mot ett underbart grönt djungellandskap. Trädhuset var fint! Vi hade en skön divansäng, en låda full med frukter och snacks, en toalett med dusch och rinnande, drickbart (!) vatten. Vår middag anlände med vår guide båda kvällarna cirka kl.17, innan det blev mörkt, och vi hissade gladeligen upp en stor påse med ris och olika vegetariska rätter. Samma procedur skedde även på morgonen.
Efter att ha sovit bättre än på länge (trots alla mystiska ljud), vaknade vi den första morgonen kl.6 för att gå på "Gibbon-jakt" med vår guide. Förutom zippandet och trädkojan, försöker Gibbon Experience även erbjuda spännande djurupplevelser. Det är främst frågan om upplevelser som kan förknippas med den relativt ovanliga gibbonen. Gibboner är stora apor med långa armar och de ses ofta svinga sig fram mellan träden i hiskelig fart. De har också ett spännande läte. När honorna och hanarna sjunger sina duetter i gryningen låter det som hundratals polissirener. Den första morgonen hörde vi gibbonerna, men såg dem tyvärr inte. Den andra morgonen hade vi mera tur och kom faktiskt ganska nära två stycken!
Under dagen gjorde vi en lång vandring (inklusive många linbanor) mellan de olika trädhusen. Kojorna ligger ganska långt ifrån varandra och terrängen är ganska kuperad, så det blev lite svettigt ibland. Men som tur kunde man svalka sig när man gled fram genom djungeln som Tarzan. Vi åt lunch tillsammans med några andra från gruppen och eftermiddagen spenderade vi med att zippa omkring för oss själva. Man kunde inte få nog av att bara glida omkring och njuta av vyerna. När mörkret sedan föll var vi förstås tvunga att sluta och då tog vi det istället lugnt i vårt lilla hem och läste eller spelade kort. Det finns inget mer avkopplade än att hänga i en hängmatta uppe i ett träd, bara lyssna på naturen och titta ut över trädtopparna!
Efter två nätter i djungeln tog äventyret tyvärr slut och vi transporterades tillbaka till civilisationen. Det var kanske lika så bra med tanke på våra trötta muskler och vår adrenalinöverdos:-) Men vi skulle när som helst göra det igen!
Luang Prabang
När vi kom till Huay Xai efter djungeläventyret hoppade vi genast på bussen mot Luang Prabang. Avståndet mellan de två städerna är ca 500 km och bussresan skulle ta 12 timmar. Den tog 14. Aldrig har vi upplevt så dåliga vägar som under denna resa. Vi satt näst längst bak i bussen och kastades omkring i våra stolar på grund av potatisåkern som kallades väg. Det att Andys stol dessutom var sönder, så att ryggstödet vek sig bakåt i famnen på den som satt bakom hjälpte inte heller saken. Som tur var så fick den olycklige som satt bakom Andy en annan plats i bussen, dock endast efter att vi insisterat på att han inte kan sitta med 70 kilo i famnen hela vägen. Själv skulle han inte ha sagt någonting till busspersonalen. I dessa länder uttrycker man inte sina känslor eller åsikter...
Egentligen var det ju meningen att vi skulle ta en båt ner längs med Mekongen, men detta var inte möjligt på grund av att vattnet är så lågt! Synd.
Väl framme i den fina staden Luang Prabang, som ligger vid Mekongen och har mycket franskt inflytande, tog vi in på ett hotell och började därefter utforska staden från cykelryggen. Gatorna i Luang Prabang är fyllda av låga hus som lika väl skulle kunna ligga i Frankrike. Restaurangerna ligger tätt intill varandra och staden är väldigt mysig. Det franska inflytandet syns överallt (inte bara i Luang Prabang utan också resten av Laos). Baguetterna är goda, vinaffärerna har ett brett utbud och de lokala pojkarna spelar petanque. Den första dagen gick alltså till att utforska staden, medan vi den andra dagen bestämde oss för att göra en "liten" utflykt.
Vi hyrde igen cyklar, denna gång mountainbikes. Vi skulle fara till Kuangxi vattenfallet, en av de lokala sevärdheterna. Vägen dit var fylld av långa uppförs- och nedförsbackar. Dessutom var det 32 km, åt ena hållet. Efter att vi cyklat i cirka 2 timmar kom vi fram till vattenfallet och blev verkligen positivt överraskade. Det var otroligt fint. Vattnet var turkost och bildade terasser från vilka det igen rann ner till nästa terass. Vi låter bilderna tala mera, sen när vi sätter upp dem. Vid vattenfallet gick vi runt och simmade i klara vattnet. Sedan var det dags att cykla hem. Efter den långa cykelturen på dryga 60 km var vi relativt mosiga. Nästa dag skulle vi hoppa tidigt på bussen mot Vang Vieng, så vi gick tidigt och sova.
Nu är vi i Vang Vieng . Här ska vi "tuba" (man hyr ett innerdäck från en bil och förs upp längs med floden, för att sedan sakta men säkert föras ner med strömmen) och antagligen även klättra lite. Sedan fortsätter vi till Vientiane. Vi försöker sätta upp mera bilder någon annan dag. Ha det bra tills dess!
Minns ni när man som liten drömde om att ha en riktig trädkoja? En stor och hemlig trädkoja högt uppe i ett träd, där man hissar upp mat med en lina och dit man kommer endast via linbanor som går mellan träden i skogen. Den drömmen uppfylldes äntligen i Laos i Bokeo-djungeln!
Den s.k. Gibbon Experience blev alltså ännu ett oförglömligt äventyr på vår resa. Efter att ha spenderat vår första natt i Laos i den öde gränsstaden Huay Xai, åkte vi tidigt på morgonen den 25.2 in mot djungeln och Bokeo naturreservatet. Det tog oss en skumppig två timmars bilfärd och en 45 minuters djungelpromenad och så var vi äntligen mitt i naturen. Vi var en grupp på 17 personer som delades in i mindre gäng för trädhusen. Det fanns nämligen 7 stycken trädshus utspridda i djungeln, alla av lite olika storlek. Det största rymmer 8 personer och det minsta 2 personer. Vi hade turen att få 2 personers huset, och fick alltså vara helt i fred! När vi hade blivit tilldelade våra hus var det bara att ta sig mot vårt nya hem. Vi hade en guide som visade vägen, eller ja, han visade väl mest linorna. För den största delen av sträckorna till trädhusen går via linbanor som kan vara upp till 500 meter långa och hänga upp till 150 meter ovanför marken. Ingenting för höjdrädda alltså! När vi "zippat" (från det engelska ordet zipline) oss till vår lilla "koja" och fått vår första ordentliga adrenalinrush kunde vi sedan bara njuta av utsikten, dofterna, ljuden och lugnet. Vårt trädhus var byggt i trädkronan i ett ca 40 meter högt träd och vi hade utsikt ut mot ett underbart grönt djungellandskap. Trädhuset var fint! Vi hade en skön divansäng, en låda full med frukter och snacks, en toalett med dusch och rinnande, drickbart (!) vatten. Vår middag anlände med vår guide båda kvällarna cirka kl.17, innan det blev mörkt, och vi hissade gladeligen upp en stor påse med ris och olika vegetariska rätter. Samma procedur skedde även på morgonen.
Efter att ha sovit bättre än på länge (trots alla mystiska ljud), vaknade vi den första morgonen kl.6 för att gå på "Gibbon-jakt" med vår guide. Förutom zippandet och trädkojan, försöker Gibbon Experience även erbjuda spännande djurupplevelser. Det är främst frågan om upplevelser som kan förknippas med den relativt ovanliga gibbonen. Gibboner är stora apor med långa armar och de ses ofta svinga sig fram mellan träden i hiskelig fart. De har också ett spännande läte. När honorna och hanarna sjunger sina duetter i gryningen låter det som hundratals polissirener. Den första morgonen hörde vi gibbonerna, men såg dem tyvärr inte. Den andra morgonen hade vi mera tur och kom faktiskt ganska nära två stycken!
Under dagen gjorde vi en lång vandring (inklusive många linbanor) mellan de olika trädhusen. Kojorna ligger ganska långt ifrån varandra och terrängen är ganska kuperad, så det blev lite svettigt ibland. Men som tur kunde man svalka sig när man gled fram genom djungeln som Tarzan. Vi åt lunch tillsammans med några andra från gruppen och eftermiddagen spenderade vi med att zippa omkring för oss själva. Man kunde inte få nog av att bara glida omkring och njuta av vyerna. När mörkret sedan föll var vi förstås tvunga att sluta och då tog vi det istället lugnt i vårt lilla hem och läste eller spelade kort. Det finns inget mer avkopplade än att hänga i en hängmatta uppe i ett träd, bara lyssna på naturen och titta ut över trädtopparna!
Efter två nätter i djungeln tog äventyret tyvärr slut och vi transporterades tillbaka till civilisationen. Det var kanske lika så bra med tanke på våra trötta muskler och vår adrenalinöverdos:-) Men vi skulle när som helst göra det igen!
Luang Prabang
När vi kom till Huay Xai efter djungeläventyret hoppade vi genast på bussen mot Luang Prabang. Avståndet mellan de två städerna är ca 500 km och bussresan skulle ta 12 timmar. Den tog 14. Aldrig har vi upplevt så dåliga vägar som under denna resa. Vi satt näst längst bak i bussen och kastades omkring i våra stolar på grund av potatisåkern som kallades väg. Det att Andys stol dessutom var sönder, så att ryggstödet vek sig bakåt i famnen på den som satt bakom hjälpte inte heller saken. Som tur var så fick den olycklige som satt bakom Andy en annan plats i bussen, dock endast efter att vi insisterat på att han inte kan sitta med 70 kilo i famnen hela vägen. Själv skulle han inte ha sagt någonting till busspersonalen. I dessa länder uttrycker man inte sina känslor eller åsikter...
Egentligen var det ju meningen att vi skulle ta en båt ner längs med Mekongen, men detta var inte möjligt på grund av att vattnet är så lågt! Synd.
Väl framme i den fina staden Luang Prabang, som ligger vid Mekongen och har mycket franskt inflytande, tog vi in på ett hotell och började därefter utforska staden från cykelryggen. Gatorna i Luang Prabang är fyllda av låga hus som lika väl skulle kunna ligga i Frankrike. Restaurangerna ligger tätt intill varandra och staden är väldigt mysig. Det franska inflytandet syns överallt (inte bara i Luang Prabang utan också resten av Laos). Baguetterna är goda, vinaffärerna har ett brett utbud och de lokala pojkarna spelar petanque. Den första dagen gick alltså till att utforska staden, medan vi den andra dagen bestämde oss för att göra en "liten" utflykt.
Vi hyrde igen cyklar, denna gång mountainbikes. Vi skulle fara till Kuangxi vattenfallet, en av de lokala sevärdheterna. Vägen dit var fylld av långa uppförs- och nedförsbackar. Dessutom var det 32 km, åt ena hållet. Efter att vi cyklat i cirka 2 timmar kom vi fram till vattenfallet och blev verkligen positivt överraskade. Det var otroligt fint. Vattnet var turkost och bildade terasser från vilka det igen rann ner till nästa terass. Vi låter bilderna tala mera, sen när vi sätter upp dem. Vid vattenfallet gick vi runt och simmade i klara vattnet. Sedan var det dags att cykla hem. Efter den långa cykelturen på dryga 60 km var vi relativt mosiga. Nästa dag skulle vi hoppa tidigt på bussen mot Vang Vieng, så vi gick tidigt och sova.
Nu är vi i Vang Vieng . Här ska vi "tuba" (man hyr ett innerdäck från en bil och förs upp längs med floden, för att sedan sakta men säkert föras ner med strömmen) och antagligen även klättra lite. Sedan fortsätter vi till Vientiane. Vi försöker sätta upp mera bilder någon annan dag. Ha det bra tills dess!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
