Good morning Vietnam!

Nåja! Nu har vi varit tio dagar i Vietnam och vi har hunnit se massor! Liksom de andra länderna i gamla Indokina har Vietnam en hel del franskt inflytande. Detta märks i att det finns lokala baguetter, pateer och vin. Det lokala rödvinet Dalat har faktiskt varit både billigt och gott :-) Här i Vietnam har vi egentligen varit på tre olika ställen: Saigon, Danang och Hanoi. Vi ska kort berätta om vad allt vi har gjort på de olika ställena.

Saigon (Ho Chi Minh City)

Vi tog alltså bussen från Pnom Penh till Saigon, Vietnams största stad med över sju miljoner invånare! I och med att vi börjat bli ganska vana vid dessa städer, som alla ser relativt likadana ut, bestämde vi oss för att bara stanna två nätter. Under våra två dagar hann vi ändå få en rätt bra bild av staden. Jämfört med Pnom Penh och Vientiane, ser man klart att Vietnam nog är ett rikare land. I Saigon fanns det välskötta parker där folk motionerade, gatorna var rena (åtminstone relativt) och folket såg ut att även ha fritid, som de spenderade i parkerna. Där spelades badminton och ett sorts spel där man sparkar en sorts fjäderboll (lite svårt att förklara, men det finns väl bilder på gubbarna som spelar). Förutom att ströva omkring på stan besökte vi War Remnants museet. Det handlade om de hemskheter som försiggick under Vietnamkriget. Museet hade i sig nog väldigt grymma och "bra" bilder från kriget, men det som störde oss lite var ensidigheten. Genom hela museet framställdes USA som den hemska tyrannen med sina grymma och omänskliga soldater och deras hemska dåd mot den vietnamesiska befolkningen. Ingenting av det vi såg var ju i sig en lögn, men det var kanske bara halva sanningen... En mera objektiv syn, från båda parternas sida, skulle kanske ha gett en bättre bild av hela kriget. Nu var hela museet vinklat ur vinnarens (kommunisternas) perspektiv. Kommunisterna var enligt museet folkets befriare, men kanske inte hela befolkningen riktigt höll med deras tankar. Vi träffade till exempel senare en typ på tåget till Hanoi, som hade flytt Vietnam undan kommunisterna. Kanske ändå inte hela folket "befriades".

En annan sak som vi gjorde var faktiskt att gå på cirkus, vilket var lite oväntat. När vi höll på att gå hem till hotellet en eftermiddag såg vi ett cirkustält och bestämde oss förr att ta chansen i akt. På kvällen gick vi alltså på cirkus. Cirkustältet var nästan tomt och den lilla publiken bestod främst av vietnamesiska barnfamiljer och några borttappade turister :-) En del av nummren var riktigt bra medan andra var lite mindre bra. Speciellt tyckte vi att de två "starka männen" gjorde väldigt imponerande tricks. Sen fanns det också skickliga jonglörer, gummikvinnor och clowner. En del av clownshown gick som vanligt ut på att ta upp en massa barn på scenen. De skulle försöka cykla på en pytteliten cykel, vilket visade sig vara omöjligt. Men numret var inte slut än. Andy blev uppkallad på scenen för att försöka cykla på cykeln! Helt som väntat så fick de lokala sig ett gott skratt när den stora vita mannen inte heller klarade av att cykla på den 10 cm höga cykeln...

Efter våra två dagar i Saigon hoppade vi på tåget mot Danang för att ha lite "semester"

Danang (China Beach)

Danang ar Vietnams tredje största stad med drygt en miljon invånare. Som sagt anser vi att de stora städerna här i Indokina liknar varandra, och vi tyckte inte att vi skulle få så hemskt mycket ut av att bo i ännu en stor stad, så vi bestämde oss för att åka rakt ut ur Danang ett par kilometer till stranden och bo vid havet iställlet. Vi tog en taxi ut ur stan och hoppade av så fort vi såg beachen. Vi tänkte att det skulle bli enkelt att ta in på första bästa billiga hotell, precis som vi var vana vid från Thailand, men efter lite sökande märkte vi att så inte var fallet. I Danang fanns det bara en lång strand, ovanför stranden en stor och bred väg, och bredvid vägen några enstaka hotell. Ingen liten söt strandby med en massa små gästhus. Allting verkade helt öde (kanske på grund av att det är lågsäsong), stränderna var tomma och de få hotellen vi hittade var alldeles för dyra. Men en lokal kvinna kunde upplysa oss om att det finns ett billigt ställe lite längre bort, Hoas Place. "Det står om det i er bok", sa hon och syftade på vår kära Lonely Planet. Så vi kollade upp stället i vår ovärderliga guidebok och hoppade i en taxi igen. Slutligen anlände vi till detta mysiga "backpacker resort"-stället som kallas Hoas Place. Hoa är en lite äldre, mycket social vietnamesisk man som lär sig namnet på alla sina gäster och talar till dem med tilltal som "Hey, man" eller "Whats up Andy?". Varje kväll lagar Hoas personal en familjemiddag bestående av traditionell vietnamesisk mat. Alla gäster äter tillsammans vid ett stort bord. Ville man dricka öl eller något annat var det bara att ta sin dryck ur kylen och skriva upp det i en liten bok. Det var verkligen personligt och hemtrevligt. Dessutom ligger Hoas Place alldeles nära stranden, så vi var riktigt nöjda med vårt nya hem för tre nätter.

Vi njöt av sol och värme igen i några dagar. Det kändes verkligen som en liten semester i semestern att få komma bort från stadsvimlet och kulturresandet till stranden och lugnet igen. Stränderna var konstigt öde, ibland var vi de enda mänskorna på beachen. Det fanns väldigt få restauranger eller kiosker i närheten av stranden, och det var inte alls samma "beachlife"-känsla som i Thailand. Men vi njöt egentligen av att få ha stranden, havet och de enorma vågorna (det var otroligt starka strömmar på vissa ställen!) helt för oss själva.

Vi hyrde moped två dagar. Den ena dagen körde vi omkring till olika stränder och på kvällen åkte vi in till Danang och åt en trevlig middag. Vi besökte också det s.k. Marble Mountain, som precis som namnet antyder, är ett berg bestående till stora delar av marmor. Vår hotellvärd Hoa hade tipsat oss om att man kan gå upp på berget efter stängningsdags kl.17, och således undvika inträdesavgiften, och vandra omkring där i solnedgången. Så efter lite fifflande kom vi in på bergsområdet efter stängingsdags och kunde gå omkring helt för oss själva och beundra de olika marmorfigurerena och templen som finns inne i berget. Det var ett vackert, men aningen besynnerligt ställe.

Den andra dagen körde vi till den historiska staden Hoi An, som ligger ca 30 km från Danang. Hoi An är en gammal handelsstad, där europeer och asiater möttes för att utbyta varor för länge sedan. Att gå omkring i den gamla staden i Hoi An var som att åka tillbaka i tiden. De små, vackra husen visar tecken på både kinesiskt och europeiskt inflytande. De små broarna över floden ser ut som från en saga. Den livliga marknaden där det säljs allt från pärlor till frukter och bröd ger en en liten inblick i hur det kan ha varit för några hundra år sedan. Det var lugnt och tyst i staden (och fullt av turister). Det var verkligen roligt att se detta lite annorlunda ställe i Vietnam.

Efter några sköna dagar av sand, salthav och vackra solnedgångar var det dags att dra norrut igen. Den här gången tog vi nattåget till Hanoi.

Hanoi

I Hanoi gjorde vi igen vår normala stadspromenad för att bekanta oss med staden. Vi gick bland annat till Temple of Litterature, som är byggt till Konfucius ära. Templet har fungerat som ett slags universitet i cirka 1000 år. Den andra dagen var vi sedan rikitgt turistig och gjorde en dagstur till Halong Bay, tillsammans med tusentals andra turister. Färden till Halong Bay tog typ fyra timmar i den trånga minibussen. Framme i Halong Bay gick vi ombord på en båt som skulle föra oss runt mellan de höga "bergen" som stiger rakt upp ur havet. Ni får kolla på bilderna för att få en bättre bild över hur det hela såg ut. Under vår cruise besökte vi även en stor grotta. Till skillnad från den grotta som vi besökte i Vang Vieng, var denna upplyst i olika färger. Dessutom fanns det hela tiden bakgrundsmusik som bestod av t.ex. "Für Elise" och "Yesterday". Typiskt Vietnamesiska låtar alltså! Grottan var i sig tuff, men vi tyckte ändå att det kanske var mera spännande att upptäcka den oupplysta och tysta grottan i Vang Vieng. Efter cruisen var det sedan dags att hoppa på bussen igen mot Hanoi.

Den sista dagen i Hanoi besökte vi Ho Chi Minh maosoleumet och museet. Vi har insett att vi under denna resa kommer att ha möjligheten att se tre stora kommunistledare. Ho Chi Minh var den första. I Peking ska vi se Mao och i Moskva blir det Lenin. Att se Uncle Ho var intressant och spännande. Men vi skulle inte alls undra om ryktet som säger att Ho Chi Minh varje år besöker Madame Tussauds, istället för Ryssland, för att uppfriskas, faktiskt stämmer...

Idag har vi träffat ambassadör Pekka Hyvönen på Finlands ambassad. Pekka hade bland annat hjälpt oss med att köpa våra tågbiljetter till Kina och vi besökte honom för att plocka upp biljetterna. Det var riktigt trevligt att tala med en finne igen! Nu sitter vi på ett internetcafe och ska just publicera vårt nästa inlägg, vilket vi som tur kan göra här. Det tycks nämligen finnas en hel del censur här i Vietnam. På de flesta internetcafeen vi har varit på har man varken kommit in på Facebook eller kunnat logga in på vår blogg. För tillfället har ju dessutom Google och den kinsesiska regeringen små meningsskiljaktigheter om censur, så vi hoppas på att vi ska kunna uppdatera vår blogg under tiden vi är i Kina (vår blogg ligger alltså på en av Googles servrar och för att sätta in nya inlägg måste vi kunna logga in på den, vilket inte nödvändigtvis är möjligt).

Vi väntar alltså i spänning på att komma över till Kina i natt och se hur det går med att hålla kontakt med er. Tills dess, hejdå!

P.s. Ifall det intresserar någon, så har vi nu köpt våra tågbiljetter hem till Finland. Vi anländer till Helsingfors den 15. maj från Moskva!