Kambodja

Siem Reap

För oss två är Siem Reap = templen i Angkor. Förutom ett landminemuseum såg vi ärligt talat ingenting annat än tempelruinerna. Vi har för tillfället en ganska tajt tidtabell och vi måste välja vad vi vill se och inte se. I Siem Reap ville vi naturligtvis se de världskända templen kring Angkor, så vi skippade allt annat. Istället satte vi ner tre dagar på att utforska denna sevärdhet, som endel kallar ett av världens under.

Och visst var det imponerande! Det är otroligt att tänka sig att dessa hindutempel har stått där i nästan tusen år. Många tempel är väldigt slitna, endel är helt i ruiner och andra är under reparation. Men det finns också många tempel, b.la. det största av dem alla Angkor Wat, som ännu står ganska stadigt och i vilka den detaljrika stenkonsten ännu syns tydligt. För den som kanske inte känner till templen i Angkor, så är det alltså frågan om en enorm samling tempel nära staden Siem Reap. Dessa tempel byggdes mellan 800- och 1200-talet av khmererna, som på den tiden styrde en stor del av det som vi idag känner till som Kambodja, Vietnam, Laos och till en viss del Thailand. Templen är byggda helt i sten ute i skog och djungel. Det mest imponerande, anser vi, är att det inte är frågan om bara ett tempel utan ett enormt område med en massa massiva stenbyggnader. Hjärtat av detta tempelområde är det kända Angkor Wat (wat=tempel) och den urgamla stenstaden Angkor Thom. Runt omkring dessa två, på tiotals kilometers avstånd, ligger många fler tempel i samma stil. Det tog oss tre dagar att se de största och mest populära templen, och då såg vi bara en liten del av alla stenkonstruktioner. Och vi gick alltså inte omkring utan blev körda mellan varje ställe i en tuk-tuk som vi hade hyrt för alla tre dagar. Så ni kan kanske föreställa er hur enromt hela Angkor området är!

Att se på tempel låter kanske enkelt, men i längden tar det på krafterna. I Siem Reap var det över 40 grader varmt på dagarna, vilket gjorde att man mådde nästan illa av hettan. När man dessutom ska traska upp och ner för höga stentrappor i gassande sol hela dagen kan ni tänka er att man blir ganska trött. Efter tre dagar bland tempelruiner kan man till slut inte mera skilja på de stenkonstruktioner man sett, och allt blir som man i Thailand skulle säga “same, same, but different…” (inside-turist-joke). Hur som helst så är vi jätte glada att ha sett dessa otroliga ruiner, som tyder på att Kambodja en gång i tiden har varit del av ett blomstrande, utvecklat och mäktigt rike. Men vi har nog fått vår tempeldos för en lång tid framöver:-)

Phnom Penh

Kambodja är ökänt för de många landminor som ännu ligger utspridda i marken, och det kan i många fall vara livsfarligt att röra sig utanför de egentliga vägarna. Men ni behöver inte oroa er, vi tog oss säkert från Siem Reap till Kambodjas huvudstad Phonm Penh med buss:-)

Vi stannade endast två nätter i Phnom Penh, men tack vare att vi hyrde en liten moped den ena dagen så hann vi ändå se en hel del. Dagen då vi anlände till Phonm Penh strövade vi bara omkring, satte oss på ett café och skapade oss en uppfattning om staden. Kambodja är ju en gammal fransk koloni och detta syns förstås överallt, precis som i Laos. Arkitekturen är ofta mera europeisk än asiatisk, det finns massor med små cafeer och man kan köpa baguetter och croissanter i varje gatuhörn. Floden Tonle Sap samt Mekong floden flyter båda genom staden och nere vid stranden till floderna finns de finaste områdena i staden. Vackra gatulyktor, höga flaggstänger med de flesta länders flaggor, dyra restauranger och fina hotell står uppradade längs med kajen. Längre in i staden hittar man dock en helt annan sida av staden. Där är det trångt mellan alla små gränder och risiga byggnader. Mopederna susar förbi, det är ganska smutsigt och man ser en hel del fattiga mänskor. Restauranger byts ut mot små gatukök med enast ett fåtal bord och söndriga plaststolar. Phnom Penh bjuder alltså på lite av varje.

Den andra dagen i staden valde vi att hyra en moped för att ta oss ca 17 km utanför staden till minnesplatsen för de massgravar som hittats efter Khmer Rouge tiden. Vi hyrde endast en moped, så Andy körde och Jessica höll utkik efter galningar i trafiken. Det är rätt så yrt att köra i Phnom Penh, men genom att hålla huvudet kallt och använda tutan så går det nog bra. Det var skönt att köra omrking och fläkta sig! Kanske lite för skönt, för plötsligt märkte vi att vi hade kört ca 20 km fel. Vi hade kommit långt ut på landsbyggden och ingen kunde engelska eller visste vad för minnesplats och museum vi talade om. Så det var bara att köra tillbaka samma väg som vi kommit och börja söka på nytt. Och till slut hittade vi de s.k. “Killing Fields”. Priset vi fick betala för vår felkörning var en ordentlig solbränna på axlar och näsa eftersom vi ju inte hade förberett oss med solkräm eller tänkt på att vi kommer att köra rakt under solen i flera timmar. Ojdå!:-)

“Killing Fields” vid Cheoung Ek är alltså det ställe utanför Phnom Penh dit khmerer transporterades för att dödas under Pol Pots kommunistiska ledning mellan åren 1975 och 1979. På detta ställe avrättade Khmer Rouge soldater tusentals mänskor och gjorde upp massgravar för liken. Som ett minne över de döda har man samlat in 8000 personers kranium och ben, som hittats i massgravarna, och placerat dem i en hög glasbyggnad för att påminna alla besökare om de hemskheter som pågick på detta ställe. Det var en obehaglig syn. På området kunde man också se de gropar där massgravarna legat och det fanns ett informativt museum som berättade om den brutala Khmer Rouge tiden. Vi fortsatte att allmänbilda oss i ett annat museum inne i stan, Tuol Sleng Genocide Museum. Vi körde med vår moped till en gammal skola som under Khmer Rouge tiden användes som fängelse för stadsborna i Phnom Penh. Khmer Rouge invaderade staden den 17 april 1975 och tömde staden på mänskor på bara några dagar. En del mänskor hamnade först i Khmer Rouges “Security Center” (eller S-21 fängelse) där de torterades. Sedan fördes de flesta ut till Cheoung Ek för att dödas. Det var obehagligt att se de små fängelsecellerna som byggts in i skolbyggnaden, de olika tortyrredskapen och de hemska bilderna som tagits på de oskyldiga fångarna som torterats. Hela skolbyggnaden ser ännu idag ut som den gjorde under Khmer Rouge tiden och många av de ursprungliga redskapen och fängelsecellerna finns kvar. Det var en otrevlig men lärorik museiupplevelse.

Efter lite historieundervisning, mopedåkning och en mysig middag bestående av nudlar och lite kött i ett gatukök (vår vardagsmat nuförtiden), var vi sedan åter färdiga för att resa vidare. Nu väntar 10 dagar i Vietnam. Det går med fart det här!