Kina - våra första äventyr i världens folkrikaste land

Vi har haft för vana att se vår 4 och en halv månaders resa i olika etapper. Den första etappen hette Delhi & Nepal och den andra bestod av beachlivet i Thailand. Den tredje etappen var de tre indokinesiska länderna Laos, Kambodja och Vietnam. Den sista etappen blir tågresan hem genom Sibirien, men innan det ska vi uppleva vår fjärde del av resan - Kina.

Vi åkte till Kina den 23.3. med tåg från Vietnam. Vi tog ett nattåg från Hanoi till staden Nanning. Trots att det var ett nattåg och vi hade sängar blev det inte mycket sovet. Vi måste naturligtvis stiga upp mitt i natten vid gränsen för att visa våra pass. Vid den kinesiska gränsen ville de dessutom kolla väldigt noggrannt att alla passagerare var vid god hälsa, så de mätte febern på oss och vi måste fylla i två hälsoformulär. Vi var vakna ett par timmar mellan 12 och 2 på natten, och kom fram till Nanning vid 6-tiden på morgonen, så det blev alltså inte mycket sömn den natten. Men vi var ändå så ivriga på att komma till ett nytt land så det gjorde oss ingenting. Istället satte vi genast fart och hoppade direkt på ett tåg till staden Guilin. Efter en ca 900 klimoter lång tågresa från Vietnam var vi slutligen framme i vårt mål vid 12-tiden den 24.4.

Guilin

Om vi ännu kände oss trötta så vaknade vi snabbt då vi steg av tåget i Guilin. Det regnade, blåste och var ca 10 grader varmt (eller kallt alltså). Vilken shock vi fick! Plötsligt var det nästan 20 grader kallare än vad vi var vana vid. Och vi som var iklädda bara shorts och T-shirts. Kineserna tittade faktiskt lite roat på oss turister där de gick i sina vinterrockar och höga stövlar. Vi fick alltså bråttom att hitta ett hotell, så vi hoppade i en taxi och tog in på ett billigt hostell som rekommenderats i Lonely Planet. Sedan var det bara att äta lunch för att få lite värme i kroppen och kraft att gå runt på stan och shoppa varmare kläder och rockar. Efter lite sökande hittade vi ett par byxor åt Andy, några långärmade T-shirts åt Jessica och var sin vindjacka. Det enda som fattades efter denna ruskiga dag var ordentligt med sömn. Vi sov i över 12 timmar följande natt. Nu var vi laddade för Kina!

En liten sidokommentar: Så fort vi steg av tåget i Kina konstaterade vi båda att det kändes väldigt skönt att var här. Dels var det skönt eftersom det kändes som om vi hade fått tillräckligt av Sydostasien och det var roligt att komma till något helt "nytt". Dels var det skönt för att allting kändes så västerländskt. Visst är det lustigt att man kommer till Kina och tycker att det känns nästan som hemma? Men faktum är att jämfört med Laos, Kambodja och Vietnam så känns Kina faktiskt lite som ett västerländskt land. De kinsesiska städer vi har besökt hittils har haft "allting"; stora matbutiker/supermarkets (vilket är svårt att hitta i Sydostasien), snygga och rena gator, internationella snabbmatskedjor, bankautomater, "normala" klädbutiker, m.m. Tittar man på mänskorna på gatorna och på bilarna i trafiken så ser man att levnadsstandarden är av ett helt annat slag (åtminstone i städerna) än i de länder vi har besökt tidigare under resan. Vi vet att det här bara är en del av sanningen och vi har funderat över hur det ser ut i resten av Kina. Man kan också fråga sig hur de snygga vägarna och de nya husen betalas. På bekostnad av vad och vem? Hälsovård för folket? Bättre löner? Upprätthållning av urgamla byggnader? Dessa frågor har vi inte ännu hunnit hitta svar till, så vi nöjer oss med att tills vidare njuta av att ha kommit till ett rätt så utvecklat och "västerländskt" land.

Efter vår långa och sköna nattsömn på det mysiga Backpackers Youth Hostel begav vi oss ut för att se staden Guilin. Återigen hyrde vi cyklar för att enklare kunna se större delar av staden. Vi åt vår första ordentliga kinesiska lunch bestående av nudelsoppa, som var jätte stark, på ett gatukök. Redan på de alldeles olika smakerna till skillnad från Sydostasien märker man att vi har kommit till ett helt annat land. Guilin ligger alltså i södra Kina och landskapet runt omkring ser ut som från en kinesisk målning med höga små berg som sticker upp mitt i risfälten. Staden är byggd mitt inne bland alla dessa små berg eller kullar, vad man nu sen vill kalla dem för. Vi cyklade till Seven Stars parken, som faktiskt är en av de äldsta "turistattraktionerna" i Kina. Redan under Qing dynastin kom folk hit för att gå omkring i den väldigt lugna och vackra parken. I parken finns det kullar, vattenfall, små paviljonger och fina vägar som man kan ströva omkring på. De lokala, speciellt det äldre gardet, kommer fortfarande hit för att spela mahjong, rasta sina fåglar och annars bara socialisera med varandra. Efter den sköna dagen i parken cyklade vi hem via busstationen, där vi fixade biljetter för nästa dagens äventyr.

Nästa morgon steg vi alltså upp tidigt och hoppade på bussen till Longsheng där vi skulle hoppa på en annan buss till Datshai, som var vårt första mål för dagen. I trakterna kring Longsheng odlas det ris i bergen som har formats till terasser. De kallas Dragon's Backbone Rice Terasses, antagligen på grund av att de liknar en drakes ryggrad. Vi kom alltså fram till den lilla byn Datshai ca kl. 12 och det första vi gjorde var att fylla magen och äta lunch för att klara av vår planerade strapats. Från Datshai kan man gå längs med stigar i bergen till en annan by som kallas Ping An. Därifrån går det en buss tillbaka till Longsheng. Den sista bussen från Ping An skulle gå klockan 17. När vi startade från Datshai var klockan lite före ett. Enligt guideböcker och de lokala invånarna skulle vägen från Datshai till Ping An ta fyra till fem timmar, vilket gav oss en liten tidspress i och med att vi endast hade fyra timmar på oss att gå vägen. Om vi skulle ha tappat bort oss på vägen (här fanns inga kartor) och därigenom försenat oss från bussen, skulle vi ha varit tvugna att bli i Ping An, något som vi ville undvika i och med att vi redan hade betalat för vår hotellnatt i Guilin. Slutligen tillryggalade vi vana bergsbestigare sträckan på lite över tre timmar och hann hur bra som helst till bussen. Vyerna under vandringen var verkligen otroliga. Bergen såg ut som höjdkurvor på en karta på grund av de uthuggna terasserna som såg ut som jättelika trappsteg, formade enligt bergets vågiga väggar. Det är svårt att beskriva hur snyggt det faktiskt är och vi måste igen låta bilderna tala för sig själva. Det är helt otroligt hur mycket arbete det måste ha gått åt till att hugga ut terasserna i bergen, för hand. Efter den långa dagen gick vi sedan nöjda och belåtna till sängs. Nästa dag skulle vi redan ta bussen söderut mot Yangshuo.

Yangshuo

På morgonen hoppade vi alltså på bussen mot Yangshuo och efter en dryg timme var vi framme. Yangshuo ligger liksom Guilin mitt ibland de fina spetsiga kullarna. Skillnaden till Guilin är dock rätt stor. Yangshuo är en mycket mindre stad än Guilin och lever till stor grad på turism, vilket syns klart i stadsbilden. Det finns hotell efter hotell och restaurang efter restaurang. Men till skillnad från många andra "turiststäder" har man ändå lyckats hålla det mysigt och charmigt på sitt egna sätt. Trots de stora turistmassorna (inte bara västerlänningar utan även massor av inhemska turister) är det ändå lugnt i den här mycket pittoreska staden. Vi checkade in på ett billigt hostell och gick sedan ut för att gå omkring i staden. Vi hittade en park där vi åt lunch, tog det lugnt och läste.

Den andra dagen i Yangshuo hyrde vi cykel, ja faktiskt bara en cykel, en tandemcykel! Att cykla med en tandemcykel är lite annorlunda än med en normal cykel. Den som sitter framme styr och bromsar, medan den som sitter bakom inte kan göra något annat än att trampa. Att styra cykeln känns som att man skulle köra en busscykel eller långtradare :-) Hur som helst så cyklade vi ut ur staden och följde i stort sett Yulong floden norrut. Vi cyklade längs små sandvägar och efter en stund hade vi skakat av oss turistmassorna och var faktiskt ganska långt för oss själva på de små vägarna. Vägarna slingrar sig mellan de höga kullarna som finns överallt. Mellan kullarna finns det sedan små byar eller åkrar, där det odlas ris, apelsiner och annat. Vi stannade vid foten av en kulle och lade oss där och läste en stund och bara njöt av vädret. Sedan började vi ta oss tillbaka mot Yangshuo längs med flodens andra sida. Tyvärr gick hemvägen inte lika smidigt som vägen dit i och med att vi fick punktering - i BÅDA däcken! Otrolig otur alltså. Det var inte mycket annat att göra än att leda cykeln tillbaka till staden. Som tur var vi "endast" typ 7 kilometer utanför stan, så det tog en dryg timme att leda cykeln tillbaka. Väl framme i Yangshuo åt vi en god middag bestående av kinesiska "dumplings" och satte oss därefter på ett mysigt cafe för att vila lite. Vi beställde en kanna te, läste lite böcker, skrev bland annat början på detta blogginlägg och tittade på kommersen utanför på gatan.

Men en tandemcykeltur, inklusive punktering i båda däcken, var inte tillräckligt med äventyr för oss. Vi ville komma långt ut på den kinesiska landsbygden bland bergen, långt bort från alla turister och vanliga sightseeingrutter. Så vi bestämde oss för att följande morgon checka ut ur vårt hotell i Yangshuo, hoppa på en buss "någonstans" och ta med oss endast det mest nödvändiga för en natt på någon annan, ännu okänd ort. Efter att ha tagit en snabb titt på kartan över området kring Yangshuo bestämde vi oss för att ta en buss till en liten stad som heter Putao. När vi hoppade av bussen kl.10 på morgonen i Putao hade vi egentligen ingen aning om vart vi var på väg. Vi började bara vandra längs med en väg som ledde ut mot risfälten och bergen. Vi visste att den här vägen antagligen skulle leda till en turistattraktion, en urgammal stad uppe i bergen, och vi siktade på att hitta det här stället. Men vi var också inställda på att inte hitta dit och tänkte att vi lika bra bara kan vandra omkring bland bergen och byarna. Och så blev det också. Efter att ha gått i ett par timmar insåg vi att vi hade missat den här turistattraktionen, och bestämde oss för att bara vandra vidare. Det fanns inga skyltar någonstans och vi gick helt på måfå. Vid ett vägskäl kunde vi inte bestämma oss för vilken väg vi skulle välja så vi singlade slant. Såhär höll vi på hela dagen. Vi bara vandrade omkring och lät slumpen avgöra vart vi kom. Den enda karta vi hade var en usel liten förenkling av området i Lonely Planet. Den dög bara till att kolla åt vilket vädersträck vissa städer ligger. Vid lunchtid, när vi satt i en vacker liten skogsglänt och åt våra snacks som vi tagit med för säkerhets skull, började vi inse att vår ide om att "övernatta i någon avlägsen by där det inte finns något", inte skulle förverkligas. De byar vi hade passerat hade varken ställen att äta på eller rum att hyra ut. Och man kan ju helt enkelt inte bara gå fram till någon i en by och fråga "Hej, får vi sova hemma hos er idag?". Så vi skapade Plan B. Plan B innebar att vi skulle gå ända fram till den lilla byn Xingping, som är ett vanligt turistmål med några hotell och restauranger. Där skulle vi helt säkert kunna övernatta. Men hur skulle vi hitta till Xingping? Nå, med hjälp av en kompass, en mycket simpel karta och lite tur, så fixar sig allting. Vi hade gått österut hela dagen och vi visste att om vi skulle fortsätta i den riktiningen så skulle vi slutligen komma fram ungefär till Xingping. Så vi tog kompasskursen och började gå österut. Efter lite yrande upp och ner på berg, hittade vi slutligen till en stig som ledde ner till den huvudväg som borde leda till Xingping. Stigen gick via någons bakgård och apelsinodlingar, och mitt bland odlingarna hittade vi ett kinesiskt par som kunde upplysa oss om att vi nog var på rätt väg. Men de tittade ändå lite konstigt efter oss då vi traskade neråt för stigen mitt bland deras apelsinträd. När vi hittat fram till den stora vägen igen, fortsatte vi att gå i någon timme. Vi gick och gick över odlingar och risfält igen, och vi började undra om vi inte borde vara framme snart eller om vi kanske var på fel väg. En kinesisk man gick plötsligt förbi oss på lite vingliga steg och vi frågade om han visste var Xingping ligger. Han nickade och visade att vi skulle följa med honom. Han började konversera med oss på kinesiska och en stark alkohollukt träffade våra näsor då han talade. Det blev ju inte mycket till konversation, och vår promenadtakt saktades ner betydligt då vi följde mannens vingliga steg, men utan honom skulle vi nog aldrig ha hittat fram till Xingping så snabbt som vi gjorde. Slutligen var vi framme i byn halv 5 på eftermiddagen. Vi började vara ganska trötta efter att ha varit i gång i 6 timmar och vi var sist och slutligen ganska nöjda över att kunna övernatta på ett vanligt hotell och få i oss ordentligt med mat, istället för att sova i någon avlägsen by där man kanske inte skulle få mat. Summa sumarum var vi jätte nöjda med vårt äventyr. Vi hittade sådana ställen där få turister har satt sin fot, vi hittade avlägsna byar där folk bara stirrade på oss och vi vandrade bland otroliga vyer hela dagen utan att se nästan någon annan mänska. Och vi fick till slut sova gott i ett bra hotell efter en stor pizza till middag ;-)

Nästa dag när vi vaknade i Xingping ösregnade det. Vilken tur att vi hade valt att göra vårt äventyr den föregående dagen! Efter att ha ätit vårt normala morgonmål bestående av "baoze" (stora jiaoze, dvs stora dumplings) tittade vi på en film på hotellet innan vi tog bussen tillbaka till det våta Yangshuo. Vi hade egentligen tänkt gå på klättringskurs dagen därpå, men när vi tittade på väderleksprognosen och det lovades regn några dagar framöver bestämde vi oss för att vi skulle ta nattbussen till Hong Kong en dag tidigare än planerat, dvs redan nästa dag. På kvällen gick vi till en restaurang och åt den lokala specialtiteten "beer-fish". Det är i princip bara frågan om en fisk som är tillrädd i öl. Till maten drack vi också en lokal spritsort som smakade som söt snaps, lite konstigt alltså. Dagen därpå tog vi det igen lugnt på ett cafe i Yangshuo, där vi vid det här laget redan blivit stammisar, i väntan på att bussen skulle fara.

Nu är vi framme i Hong Kong (och kan äntligen uppdatera bloggen). Här kommer vi att stanna i fyra dagar. Därefter ska vi pröva vår lycka i Macaos kasinon i två dagar. Håll tummarna för oss att vi vinner!