Laos

Me Tarzan, you Jane

Minns ni när man som liten drömde om att ha en riktig trädkoja? En stor och hemlig trädkoja högt uppe i ett träd, där man hissar upp mat med en lina och dit man kommer endast via linbanor som går mellan träden i skogen. Den drömmen uppfylldes äntligen i Laos i Bokeo-djungeln!

Den s.k. Gibbon Experience blev alltså ännu ett oförglömligt äventyr på vår resa. Efter att ha spenderat vår första natt i Laos i den öde gränsstaden Huay Xai, åkte vi tidigt på morgonen den 25.2 in mot djungeln och Bokeo naturreservatet. Det tog oss en skumppig två timmars bilfärd och en 45 minuters djungelpromenad och så var vi äntligen mitt i naturen. Vi var en grupp på 17 personer som delades in i mindre gäng för trädhusen. Det fanns nämligen 7 stycken trädshus utspridda i djungeln, alla av lite olika storlek. Det största rymmer 8 personer och det minsta 2 personer. Vi hade turen att få 2 personers huset, och fick alltså vara helt i fred! När vi hade blivit tilldelade våra hus var det bara att ta sig mot vårt nya hem. Vi hade en guide som visade vägen, eller ja, han visade väl mest linorna. För den största delen av sträckorna till trädhusen går via linbanor som kan vara upp till 500 meter långa och hänga upp till 150 meter ovanför marken. Ingenting för höjdrädda alltså! När vi "zippat" (från det engelska ordet zipline) oss till vår lilla "koja" och fått vår första ordentliga adrenalinrush kunde vi sedan bara njuta av utsikten, dofterna, ljuden och lugnet. Vårt trädhus var byggt i trädkronan i ett ca 40 meter högt träd och vi hade utsikt ut mot ett underbart grönt djungellandskap. Trädhuset var fint! Vi hade en skön divansäng, en låda full med frukter och snacks, en toalett med dusch och rinnande, drickbart (!) vatten. Vår middag anlände med vår guide båda kvällarna cirka kl.17, innan det blev mörkt, och vi hissade gladeligen upp en stor påse med ris och olika vegetariska rätter. Samma procedur skedde även på morgonen.
Efter att ha sovit bättre än på länge (trots alla mystiska ljud), vaknade vi den första morgonen kl.6 för att gå på "Gibbon-jakt" med vår guide. Förutom zippandet och trädkojan, försöker Gibbon Experience även erbjuda spännande djurupplevelser. Det är främst frågan om upplevelser som kan förknippas med den relativt ovanliga gibbonen. Gibboner är stora apor med långa armar och de ses ofta svinga sig fram mellan träden i hiskelig fart. De har också ett spännande läte. När honorna och hanarna sjunger sina duetter i gryningen låter det som hundratals polissirener. Den första morgonen hörde vi gibbonerna, men såg dem tyvärr inte. Den andra morgonen hade vi mera tur och kom faktiskt ganska nära två stycken!

Under dagen gjorde vi en lång vandring (inklusive många linbanor) mellan de olika trädhusen. Kojorna ligger ganska långt ifrån varandra och terrängen är ganska kuperad, så det blev lite svettigt ibland. Men som tur kunde man svalka sig när man gled fram genom djungeln som Tarzan. Vi åt lunch tillsammans med några andra från gruppen och eftermiddagen spenderade vi med att zippa omkring för oss själva. Man kunde inte få nog av att bara glida omkring och njuta av vyerna. När mörkret sedan föll var vi förstås tvunga att sluta och då tog vi det istället lugnt i vårt lilla hem och läste eller spelade kort. Det finns inget mer avkopplade än att hänga i en hängmatta uppe i ett träd, bara lyssna på naturen och titta ut över trädtopparna!

Efter två nätter i djungeln tog äventyret tyvärr slut och vi transporterades tillbaka till civilisationen. Det var kanske lika så bra med tanke på våra trötta muskler och vår adrenalinöverdos:-) Men vi skulle när som helst göra det igen!

Luang Prabang

När vi kom till Huay Xai efter djungeläventyret hoppade vi genast på bussen mot Luang Prabang. Avståndet mellan de två städerna är ca 500 km och bussresan skulle ta 12 timmar. Den tog 14. Aldrig har vi upplevt så dåliga vägar som under denna resa. Vi satt näst längst bak i bussen och kastades omkring i våra stolar på grund av potatisåkern som kallades väg. Det att Andys stol dessutom var sönder, så att ryggstödet vek sig bakåt i famnen på den som satt bakom hjälpte inte heller saken. Som tur var så fick den olycklige som satt bakom Andy en annan plats i bussen, dock endast efter att vi insisterat på att han inte kan sitta med 70 kilo i famnen hela vägen. Själv skulle han inte ha sagt någonting till busspersonalen. I dessa länder uttrycker man inte sina känslor eller åsikter...

Egentligen var det ju meningen att vi skulle ta en båt ner längs med Mekongen, men detta var inte möjligt på grund av att vattnet är så lågt! Synd.

Väl framme i den fina staden Luang Prabang, som ligger vid Mekongen och har mycket franskt inflytande, tog vi in på ett hotell och började därefter utforska staden från cykelryggen. Gatorna i Luang Prabang är fyllda av låga hus som lika väl skulle kunna ligga i Frankrike. Restaurangerna ligger tätt intill varandra och staden är väldigt mysig. Det franska inflytandet syns överallt (inte bara i Luang Prabang utan också resten av Laos). Baguetterna är goda, vinaffärerna har ett brett utbud och de lokala pojkarna spelar petanque. Den första dagen gick alltså till att utforska staden, medan vi den andra dagen bestämde oss för att göra en "liten" utflykt.

Vi hyrde igen cyklar, denna gång mountainbikes. Vi skulle fara till Kuangxi vattenfallet, en av de lokala sevärdheterna. Vägen dit var fylld av långa uppförs- och nedförsbackar. Dessutom var det 32 km, åt ena hållet. Efter att vi cyklat i cirka 2 timmar kom vi fram till vattenfallet och blev verkligen positivt överraskade. Det var otroligt fint. Vattnet var turkost och bildade terasser från vilka det igen rann ner till nästa terass. Vi låter bilderna tala mera, sen när vi sätter upp dem. Vid vattenfallet gick vi runt och simmade i klara vattnet. Sedan var det dags att cykla hem. Efter den långa cykelturen på dryga 60 km var vi relativt mosiga. Nästa dag skulle vi hoppa tidigt på bussen mot Vang Vieng, så vi gick tidigt och sova.

Nu är vi i Vang Vieng . Här ska vi "tuba" (man hyr ett innerdäck från en bil och förs upp längs med floden, för att sedan sakta men säkert föras ner med strömmen) och antagligen även klättra lite. Sedan fortsätter vi till Vientiane. Vi försöker sätta upp mera bilder någon annan dag. Ha det bra tills dess!