onsdag 17 februari 2010

Ett dykäventyr och våra sista dagar på stranden

Vi avslutade vårt senaste inlägg med meningen "I hopp om att se stora hajar och rockor", och det gjorde vi! Vi såg en leopard haj och flera rockor, men vi såg också så mycket mer än det. Vår fyra dagars båt- och dykutfärd var en otrolig naturupplevelse och en spännande erfarenhet. Vi skall nu berätta lite noggrannare om hur allting gick till och om vad vi har sett.

Resan började alltså den 11.2.2010 i den lilla staden Khao Lak, som hör till en av de orter som led mest av tsunamin år 2004. Vi hade bokat två platser på liveaboard-båten m/s Doplhin Queen som ägs av företaget Simlian Diving Safaris. Vi anlände till Khao Lak redan 10.2.2010 efter åter en hel del yrsel med transporten från Koh Phi Phi. Vi anade att det kunde bli lite struligt så vi bestämde oss för att anlända en dag i förväg till Khao Lak. Efter en natt på ett billigt hotell i Khao Lak samlades vi följande eftermiddag på Simlian Diving Safaris kontor med resten av gruppen. Totalt var vi ca. 30 personer, inklusive guider och båtpersonal, som skulle spendera 4 nätter på m/s Dolphin Queen. Det var en varierande grupp mänskor vi mötte på kontoret. Där var några tyskar (förstås!) och ett par fransmän, livliga mexikaner, en svensk, en medelålders kvinna från Belgien vid namn Greet (uttalas typ Cccchhhreeeeet) som är polis till yrket, George från USA som såg ut att vara i vår ålder men det visade sig att han egentligen är 30 år och frånskiljd och inte riktigt vet vad han ville med sitt liv, Elad från Israel, Wally från Kanada som är en aktiv och skojig pensionär m.fl. Borsett från två personer som skulle gå sin nybörjarkurs var vi nog de yngsta och mest oerfarna dykarna på båten. Men det gjorde ingenting. Stämningen var bra från början och vi var ivriga på att komma ut på havet.

Den första kvällen gick åt till att lära känna de andra på båten, äta middag och gå tidigt till sängs. Vi sov i en fyra personers hytt med två våningssängar. Det fanns också några två personers hytter på båten, men de var alla bokade och dessutom mycket dyrare. Så vi var riktigt nöjda med att dela hytt med två andra personer. Vi bodde med Greet från Belgien och Elad från Israel. Egentligen spelade det dock ingen roll med vem man sov för man spenderade nästan all tid uppe på däck och gick ner till hytten endast då man skulle byta till en torr simdräkt eller gå och sova.

Nästa dag var det sedan fart på genast från tidiga morgonen. När vi blev väckta ca kl.6.30 märkte vi att vi hade kört hela natten och nu befann oss vid Similan öarna där vi skulle dyka. Vi åt en snabb liten frukost bestående av toast eller corn flakes , gick igenom det kommande dyket och dykplatsen, och strax efter kl.7 hoppade den första gruppen i plurret. Vi var alltså indelade i mindre grupper enligt dykerfarenhet och vi hade turen att få en liten grupp med endast tre personer plus guiden. Vår grupp bestod av oss två, George (a.k.a "Yrjö" eller "Ykä" när vi ville tala om honom så att han inte visste om det) samt vår mexikanska guide Alejandra. Det var full fart på då man skulle förbereda sin dykutrustning och klä på sig sin våtdräkt, och det kändes lite stressigt i början för oss relativt ovana dykare. Men vi vande oss snabbt vid takten och mot slutet av resan gick allt på rutin.

Varje dag var i princip uppdelad enligt samma plan. Vakna-äta-dyka-äta-vila-dyka-äta-vila-dyka-äta-vila-dyka-äta-sova :-) Maten ombord var förövrigt superb. Efter det första dyket bjöds vi på den egentliga frukosten som bestod av allt man kunde önska sig: bröd, frukt, ägg i alla former, pannkakor, korv, skinka, m.m. Resten av måltiderna bestod av riktigt thailändsk husmanskost och det fanns mat så att det kom ut genom öronen! Vi hade allså fyra dyk per dag, varav tre var normala dagsdyk och det fjärde dyket ett nattdyk. På kvällen var man sedan verkligen utmattad och gick bara till sängs efter maten. Fast man inte tycker att man använder så mycket energi under vattnet är man ändå alldeles slut efter en dag med 4 dyk.

Allt som allt blev det 11 dagsyk och tre nattdyk. Varje dyk tog allt från typ 30 minuter till 55 minuter (tiden under vattnet) beroende på luftkonsumtion och djup. När man är djupare förbrukar man luften mycket snabbare än vad man gör vid vattenytan, eftersom man till exempel på 30 meters djup andas luft med trycket 4 bar i stället för 1 bar. Detta leder till att man konsumerar 4 gånger mera luft! I och med att vi dök så mycket blev vi båda mycket bättre dykare. Vi lärde oss att röra oss smidigare och mera effektivt under vattnet, vilket gjorde att vi bara kunde njuta av allt det vi såg istället för att konstant fundera på andningen eller flykraften. Också Jessica, som efter dykarkursen på Koh Tao inte var helt övertygad om att dykning är hennes grej, är nu helt "into" på dykning;-) Hon är dessutom certifierad djup- och nattdykare efter att ha gjort respektive "kurs" på båten. Andy behövde inte göra något extra eftersom han redan hade klarat av djup- och nattdyken under sin avancerade kurs på Koh Tao.

Vi dök på olika ställen kring Similan öarna som består av 9 små öar som bildar en nationalpark. Dessutom dök vi också kring öarna Koh Bon och Koh Tachai samt den berömda dykplatsen Richelieu Rock som blivit namgiven av självaste Jacques Cousteau. Namnet beskriver hur rikt ställe är på både fisk- och koralliv. Under våra 14 dyk såg vi en massa olika fina fiskar och koraller. Några av höjdpunkterna var en leopard haj, rockor, barrcaudan (under ett av nattdyken såg vi till och med en barracuda äta en annan fisk!), stora triggerfiskar (kan ibland vara lite aggressiva, bet till exempel en liten bit av vår instruktörs fena på på Koh Tao!), trumpetfiskar (roliga avlånga fiskar), murenor, krabbor på nattdyken och många många fler! Dessutom dök vi vid ett vrak som sjunkit för 20 år sedan. Det var inte lika vackert som korallerna med det var väldigt spännande ändå.

Efter den väldigt lyckade resan kom vi tillbaka till Khao Lak för att spendera våra sista två nätter vid beachen innan vi börjar resa "påriktigt". Planerna ser för tillfället ut som följande. Ikväll hoppar vi på en buss som tar oss härifrån till Bangkok där vi kommer fram imorgon på morgonen. Därifrån tar vi ett tåg till Chiang Mai (norra Thailand), så att vi är framme där den 19.2 på morgonen. Sedan är tanken att spendera några dagar i Chiang Mai och fira Jessicas födelsedag. Efter det börjar det bli dags att lämna Thailand bakom oss och åka över gränsen till Laos där vi antagligen tar oss ner för Mekongen mot Vientiaine och Luang Prabang. Vi kommer alltså att åka genom Laos från norr till söder och komma till Kambodja den vägen. Efter att ha sett Kambodja tänker vi ta oss till Vietnam och åka igenom landet i syd-nordlig riktning, antagligen från Ho Chi Minh City (Saigon) till Hanoi. Från Hanoi är planen sedan att ta oss någonstans till Kina. Exakt vart är ännu lite oklart. Vi funderar på att kanske flyga till Kunming för att fara till Dali eller att fara till Yangshuo området och Guilin varefter vi skulle ta oss till Hong Kong. Eller sen åker vi bara rakt till Hong Kong. Planerna är öppna ännu och vi måste fundera lite på vad vi vill se och göra i Kina. Men som vi har sett under denna resa, så betyder planer ganska lite när det kommer till kritan:-) I det här skedet är vi ändå tvungna att planera lite i förväg i och med att vi kommer att besöka många olika länder inom en relativt kort tid och formaliteterna vid gränsen måste tas i hänsyn.

Det här var allt för oss denna gång. Nästa gång vi skriver är vi säkert antingen i Chiang Mai eller Laos. Ha det bra!

5 kommentarer:

  1. Joujoujou! Life could be worse....
    Det är så att en gammal anti-beachlife'are börjar längta till varmare breddgrader ;)
    Härliga bilder igen en gång. Bra att hajarna är snälla och att motståndet kommer från småkryp som krabban och ödlan...
    Ha det jättebra
    h.Faascha

    SvaraRadera
  2. Det här var inte illa!
    Tacka vet jag fosterlandet, igensnöat och kallt. Man kämpar mot drivor, fallande istappar och, tja, mera snö.

    Dyk djupt, håll humöret högt och ha det skoj i alla vädersträck.

    Kusin-fan

    SvaraRadera
  3. Jag kan trosta er med att det ibland ar sa hett att man nastan onskar att det sku vara lite kallare. Graset ar val alltid lite gronare pa andra sidan...;-)
    Kampa pa i kylan och slasket!

    Jecci

    SvaraRadera
  4. Tack för kortet.Jessica gratuleras på födelsedagen iförväg.Läser med nöje om era äventyr.Glöm inte "studieresan".Kram.MM

    SvaraRadera
  5. ganz läcker! för att int säga att faaschas kommentar ävenså var ganz läcker :D

    SvaraRadera